Föredrag och Texter om Barn med "Bokstavssyndrom", som DAMP, ADHD, ADD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter

Christopher Gillberg om DAMP, ADHD och ADD

Mats hemsida

Gillberg

Följande text är anteckningar som jag har renskrivit efter att ha varit och lyssnat på ett föredrag om DAMP som hölls av Christopher Gillberg, en alldeles enastående duktig läkare som specialiserat på DAMP och liknande tillstånd.  Han har även skrivit en bok som heter "Ett barn i varje klass" som i princip följer föredraget.  Titeln antyder att det finns minst ett barn i varje skolklass som har DAMP, jag rekommenderar boken till alla som vill lära sig mer inom det här området.

Så till anteckningarna:

Anteckningar från föredrag om DAMP

(Observera att tolkningar i texten är gjorda av mig)

Definition av DAMP

DAMP avgränsar en grupp barn som har en annan livsutveckling än "normala" barn.

ADD är en amerikansk definition som betyder "Attention Deficit Disorder", dvs. en brist i uppmärksamhet.

ADHD är också amerikanskt och innefattar alla med ADD som också har problem med aktivitetskontroll och är hypo- eller hyperaktiva.

DAMP är en europeiskt definition som innefattar alla med ADHD som också har problem med motorik och perception.   Förkortningen DAMP betyder "Deficit in attention, motor control and perception".

Symptom

Barn med DAMP är lätta att avleda, har låg uthållighet, dålig koncentration, dålig uppmärksamhet, är lättdistraherade, har dålig aktivitetskontroll (över- eller underaktiva eller fel aktivitet), har grov- och /eller finmotoriska svårigheter samt har problem med perception (att ta in och tolka intryck).

A-symptom

Aktivitetskontroll: har svårt att anpassa sin aktivitet efter omgivningens krav.  Upplevs som stökig och vild eller passiv.  Hyperaktiva barn är aktiva redan i fosterlivet, sparkar ordentligt.  Hyperaktiviteten fortsätter hela livet med t.ex. rastlöshet.  De har också låg smärttröskel.

Hypoaktiva barn upplevs under de första året som stillsamma och snälla, lätta att ha att göra med, har senare gångdebut och är avskärmad.  Ofta görs hörselkontroll för att konstatera om barnet hör dåligt och därför är avskärmat.

Avledbarhet: Barnet är lätt att avleda och har ringa egen vilja att genomföra saker.

Automatisering: Barnet har dålig uthållighet att upprepa samma manöver flera gånger.

Grovmotorik

Generell klumpighet, "Papphammar", cyklar först vid ca 10 års ålder, simmar först vid 12-13 år och då utan korrekta simtag, kan sällan åka skridskor, har svårigheter med höger- och vänsteralternerande rörelser.   Klarar inte av bollsporter som alla andra.

Finmotorik

Dålig samordning mellan fingrar och händer.  Har svårigheter att äta "snyggt", att knyta skor och knappar.

Talmotorik

Attaktisk röst, rösten darrar eller tal med dålig artikulation och sluddrigt tal.  Låter barnslig, har svårt att forma munnen, är ofta hesa, pratar för fort (skenande tal), öhh-ar, stammar, har svårt att anpassa röstläget.  Dysnomi.

Visuell perception

Svårigheter att skilja ut mönster mot en bakgrund.  Blir förvirrade av läroböcker med för komplicerade mönster.

Auditiv perception

Har svårigheter att skilja på dör - dörr, ii - i, hör ej skillnad på fonologi.  Dyslexi

Taktil perception

Svårighet att känna skillnad på olika material, vasst och mjukt etc.  Kan inte ta upp en tia ur fickan om där finns flera andra föremål.  Fler sinnen än känsel behövs för att vara säker.

Kinestetisk perception

Har dålig kroppsuppfattning, om t.ex. var leder och lemmar befinner sig.  Kan gå med armarna utsträckta och stöta i folk i tron att armarna hänger ner..

Allergi i släkten kan tillsammans med DAMP ge otålighet mot drickmjölk.

Många DAMP-barn kryper aldrig utan stjärthasar sig fram.   Skelning är överrepresenterad bland DAMP-barn.

Svår eller måttligt svår DAMP?

1 av 3 av alla med DAMP har svår DAMP.  För svår DAMP krävs alla A-symptomen + grovmotoriska problem + finmotoriska problem + tal och språksvårigheter + någon eller flera av perceptuella problemen.

Resterande 2 av 3 har måttligt svår DAMP.  För detta krävs A-symptom + någon av motoriska eller perceptuella problem men ej alla.

Framtidsutsikter

5-7% av barn i lågstadiet har DAMP, ytterligare 3% har ADHD och 3% DCD, det gör att 10-13% av alla barn i den åldern har speciella behov som kräver stor uppmärksamhet av lärare och andra pedagoger.  Minst 1 barn i varje klass har DAMP!

2 av 3 med DAMP klarar sig mycket dåligt utan behandling och får psykosociala problem vid 20 års ålder.  50% av dyslektiker har också DAMP och just kombinationen av DAMP och dyslexi ger en mycket dålig prognos.  30-70% av långtidsarbetslösa, förtidspensionärer, fångar osv.  har dyslexi och DAMP.

Vid 10 år säger de flesta barn med DAMP att "jag är inget att ha" och "jag är dum i huvet".  Nästan alla har också haft självmordstankar.

Orsaker

DAMP har ingenting med begåvning att göra.

50% av alla med DAMP har ärftliga funktionsvariatoner, släkten bakåt har drag av DAMP.

30% har en påvisbar skada i hjärnan p.g.a. problem vid förlossning eller under första året.

10% beror på hjärnskador p.g.a. kraftig rökning under graviditeten.

DAMP associeras med

1 av 5 har haft feberkramper (mot 1 av 25 friska barn), feberkramp är indicium på DAMP.

1 av 20 har epilepsi (mot 1 av 200 friska barn).

1 av 5 har stora problem med socialt umgänge.

Alla har kamratproblem.

1 av 2 har talsvårigheter.

1 av 5 har så dålig grovmotorik att det gränsar till CP.

7 av 10 har också dyslexi.

1 av 5 har svåra tics.

Skelning är överrepresenterad bland DAMP-barn.

Allergi i släkten kan tillsammans med DAMP ge otålighet mot drickmjölk.

Många DAMP-barn kryper aldrig utan stjärthasar sig fram. Skelning är överrepresenterad bland DAMP-barn.

Behandling

1. Få en diagnos

Det utan tvekan viktigaste för att hjälpa ett DAMP-barn är att få en diagnos; odiagnostiserad problematik är den värsta stämpeln!

Utan diagnos viftas problematiken lätt bort; "han är jobbig, okoncentrerad, livlig, men det är ju alla barn ibland".  Stöd från samhället fås i allmänhet inte utan diagnos.

2. Informera omgivningen och barnet

Föräldrarna skall ha full information, pedagoger som skall hantera barnet likaså.  Grannar och vänner skall också informeras.  Informera barnet!  Är det någon som har rätt till diagnosen så är det barnet, det får inte vara så att barnet har kämpat hela sin ungdom att skaffa sig en egen identitet och då plötslig få diagnosen.

Vänta inte med informationen, det skall gå att prata om barnets svårigheter vid middagsbordet, med barnet.

3. Möt barnet på rätt sätt

DAMP-barn behöver hjälp med förståelsen av omgivningen, en ordnad struktur, konsekvent beteende, att båda föräldrarna behandlar barnet lika, fast hand, lugn och saklig tillrättavisning, inga förhandlingar om vad som skall göras.  Bara för att ett barn har DAMP får det inte bete sig hursomhelst.  Aktiviteter som måste göras och som barnet protesterar vilt mot (hårtvätt, tandborstning...) kan vara bättre att göra oftare.  Om det görs sällan ser barnet att det finns en möjlighet att "slippa" och protesterar vilt nästa gång.  Efter "tvång", kontrollera om barnet snabbt kommer över det som hänt och blir glad, i så fall har tvånget inte varit "skadligt" för barnet.

Tänkvärt

Odiagnostiserad problematik är den värsta stämpeln.

Handikapp uppstår när omgivningen ställer fel krav.

Diagnos ställs inte på människan utan på problemen.

Varje person är en individ trots att han har DAMP.

I Sverige är alla per definition lika, så är det inte, det finns ingen medelsvensson, alla är olika och har olika behov.

När det gäller fysiska problem är det inga problem att få en diagnos och att få den accepterad, när det gäller hjärnans funktion är det betydligt känsligare.

Att bli uttagen sist i en lagsport (mycket vanligt p.g.a. motorikproblemen) på gymnastiken är tortyr för ett DAMP-barn.

I teoretiska ämnen är det accepterat att vara dålig men i t.ex. gymnastik förutsätts alla klara av allt.  Största delen av de barn som ej deltar på gymnastiken har DAMP, ca 60%.

Senast uppdaterad 1999-07-03.

Damp? - eller bara stökig?

Ett "stökigt" barn med koncentrationssvårigheter och språkförseningar kan ha dampproblem, men de symtomen kan också bero på sådant som problem i familjen, i skolan eller med kamrater.  Det är viktigt att förstå bakgrunden för att kunna hjälpa barnet på bästa sätt.

Barn med neurologiska utvecklingsavvikelser kan samtidigt ha så kallade psykosociala problem, och vice versa.  Dessutom får många barn och deras familjer problem av den psykiska stress som funktionshindret ofta medför.  Det kan göra det svårare att bedöma varför ett barn har vissa symtom.  Generellt kan man ändå se tydliga och stora skillnader mellan barn som har dampproblem och dem som har beteendeproblem som har med den psykosociala miljön att göra.

Man har jämfört en grupp barn med diagnostiserad damp med en grupp förskolebarn som fått diagnosen "känslomässig störning".   Koncentrationsproblem och språkförseningar sågs i båda grupperna.  Men barnen med dampsvårigheter hade mycket oftare problem som ojämn aktivitetsnivå, klumpig grov- och finmotorik, vänsterhänthet, synfel och problem med perceptionen (sinnesintryck).  Det var bara ett av de undersökta problemen som var vanligare hos barnen med känslomässig störning: aggressivitet.  Men det förekom också hos en rätt stor del av dampgruppen, och då oftare som okontrollerade och ibland "obegripliga" utbrott, och med starkare svängningar i humöret.

Störningar i aktivitetsnivån, med över- eller underaktivitet, är typiskt för barn med dampproblem.  Barn med känslomässiga störningar har oftast inte sådana symtom permanent, men kan förstås i perioder vara mycket oroliga och rastlösa som en reaktion på miljöfaktorer.

Barn med känslomässiga störningar har sällan grovmotoriska svårigheter, där är skillnaden mycket stor.  Den är tydlig när det gäller finmotoriken också, men här har några av de känslomässigt störda barnen också problem, kanske på grund av fysisk och psykologisk understimulering.

Erfarenheten är att symtomen hos barn med känslomässiga problem ibland kan minska dramatiskt genom förändringar av miljön som gör barnets situation bättre, eller terapi.   Koncentrationsproblemen påverkas tydligt av hur barnen mår, och de förbättras både känslomässigt, motoriskt och språkligt.  Ett barn med damp kan behöva speciell träning och hjälp med olika svårigheter, och det kräver kunskap både om funktionshindren och om hur just det barnets svårigheter ser ut.  Att barnet känner att man förstår svårigheterna är också mycket viktigt.  Ibland behövs psykologiskt stöd för att hjälpa barnet med självförtroendet, som ofta sänkts av dampproblemen.  Men båda grupperna har ofta nytta av pedagogik som innebär tydliga regler, struktur, lugn och ro, mycket vuxenkontakt och arbete i små grupper.

Vid en utredning är det sällan svårt att avgöra om ett barns huvudproblem är neurologiska utvecklingsavvikelser eller känslomässiga störningar.  Det brukar gå ganska lätt, baserat på symtomen och tecken på hjärnfunktionsstörningar eller psykosociala problem.  Men det finns fall där det är svårt att vara säker, och en hel del fall där båda problemen finns.

Men det är viktigt att diagnoser inte ställs vårdslöst, utan efter en noggrann utredning av ett kompetent team med olika specialister som läkare/barnneurolog, psykolog, sjukgymnast med flera.  Det finns en vanföreställning om att neuropsykologiska tester säger allt.  De är hjälpmedel i händerna på en kunnig person, men det är den samlade bedömningen som är viktig.  Det är också viktigt att man ser hur barn med damp-problem mår psykiskt, om de är deprimerade eller har andra psykologiska tillläggsproblem, och att man ser till barnets hela situation när man ska hjälpa.

Förhållningssätt och pedagogik för barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter.

Förhållningssätt och pedagogik för barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter.

Det som följer är anteckningar som Leif Erlingsson fört och senare renskrivit efter att den 14 Nov 2000 på ABF i Huddinge, Kommunalvägen 26, klockan 19:00 - 21:00 ha varit och lyssnat på Anna Christina Strömberg när hon höll föredrag om förhållnings- sätt och pedagogik för barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter.

Ordföranden i Rädda Barnen Anna-Lisa Brandberg, 08 - 711 62 34, introducerade.  Anna-Lisa vill gärna ha förslag på fler intressanta talare/ämnen som lockar lika stort intresse -- lokalen var sprängfylld av folk och även balkongerna var fulla.   Extra stolar sattes dessutom in.  Det fanns ett litet fåtal män i lokalen men långt mer än 90% av de närvarande var kvinnor.

	-	-	-	-	-	-	-

Föredrag om förhållningssätt och pedagogik för barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter av Anna Christina Strömberg, Specialpedagog på Astrid Lindgrens Barnsjukhus Neuropsykiatriska enhet samt mellanstadielärare.

Anna Christina visade en bild på seriefiguren Dennis och sa att den här killen betalar vi för att läsa om och roa oss åt, men han är ett typiskt exempel på de svårigheter vi i kväll ska tala om, DAMP, ADHD och så vidare.  Det är så lagom roligt att vara närstående till Dennis!  Problemet är nämligen att han inte har "lagom" i sig, detta svenska begrepp.  Antingen är det för mycket eller så är det för lite.  Och så är det med de här barnen.  Antingen är det för mycket eller så är det för lite.

Det syns inte heller utanpå att de har svårigheter, som lärare eller förälder tänker man "de borde ju kunna det här".  Men dessa barn går hela tiden på impulser.  De _har_ ett förnuft men detta förnuft har tagit semester för lång tid.

De har problem med Planering, Ansvar och Tider.  De är c:a 30 % efter sin biologiska ålder i dessa avseenden.  De har väldigt svårt att hålla reda på saker.  När de i själva verket är 10 år gamla är de biologiskt som 7 år och när de i själva verket är 18 år gamla är de kanske bara som 13 år biologiskt.  De har väldigt svårt att se och planera framåt, med impulskontroll o.s.v..  I Amerika har de mycket mer singelolyckor i trafiken än vi har här, för här görs en mognadsbedömning av körkorts- aspiranten och om inspektörn bedömer att aspiranten inte ännu är mogen att ge sig ut som bilförare i trafiken så blir det inget körkort.  I USA saknas denna kontroll och p.g.a. att trafiken verkligen genererar de stressituationer där impulskontroll sätts på prov så blir resultatet också fler olyckor där.

Olika barn med dessa svårigheter är dessutom inbördes väldigt olika.  Anna Christina Strömberg berättade att hon inte hann vara speciellt mycket på Astrid Lindgrens Barnsjukhus eftersom hon i 6 kommuner dessutom arbetar med uppföljning av barn efter tidigare utredningar.

Anna Christina kommer under mötet att prata väldigt svart/vitt.   Detta p.g.a. tidsskäl -- det finns ingen tid för gråa zoner om hon ska hinna med att hålla detta föredrag inom den annonserade tiden.

Barn har dessa svårigheter hela livet.

Men skolan är ändå värst för dem för att vi ska vara så lika då.

Dessa barn har väldigt svårt att göra det som är tråkigt.  Vi andra kan övertala oss själva att göra det som är tråkigt, som i kväll när vi kommit hem från jobbet och stängt dörren om den kalla och mörka höstkvällen -- och så ska vi ut i mörkret och rusket igen för att gå på ett föredrag!  Men vi resonerar att när det nu hålls och dessutom gratis för skolan eller var ni nu jobbar, så måste man ju gå, och det är ju säkert nyttigt också.   Och kanske ni kan bli kompenserade senare för att ni har gått.   Och så vidare, ni kan på så sätt övertala er själva att göra även det som är mindre trevligt.

Barn med DAMP/ADHD saknar inre övertalningsförmåga.

Det som fungerar är belöningar!

Det är i skolan det mesta sker.  Vad ungdomar behöver efter skolan är

	o	Nyfikenhet och lust att lära

	o	Veta hur och var man skaffar kunskap

  ==>	o	Social kompetens

		-	Samarbete

		-	Umgås i grupp

		-	Våga ha egna åsikter och vara kritisk

	o	Arbetsdisciplin

Dom _ska_ _veta_ _hur_ _man_ _gör_ -- jag vet att ni som känner till Aspergers nu tänker "men vet hon ingenting".  Jo, jag vet att det är väldigt jobbigt, men de _måste_ lära sig hur man gör när man är social.  Senare kan de välja bort det de inte har lust med, när de väl har den sociala kompetensen.  Dessa barn dras nämligen till extremgrupper eftersom dessa är så tydliga; de har speciella åsikter, svart/vitt.  Gemenskap.  De vet vad de ska tycka.  Tydligt vad som är "rätt" och "fel".  Därför är det så viktigt med den sociala träningen.  Viktigaste delen!

Med DAMP/ADHD saknar man arbetsdisciplin men har världens arbetslust när man är motiverad.  När man är motiverad finns ingen gräns.  Men när man inte har lust så går det inte att räkna två tal.

Det värsta för dessa barn är "gulliga förskolor" -- ger för mycket intryck, som om man hade haft blommiga tapeter överallt eller som om man går i ett varuhus dagen före julafton och har glömt listan hemma.  Så är det för dessa barn -- det är för rörigt för dem, det är därför de är arga!  Därför ==> SANERA [DEN VISUELLA] MILJÖN.  Gör det bara inte helt sterilt för då ordnar de själva lite kaos!  Där man ska jobba på bänken får det inte finnas andra grejor [som distraherar].

Barnen får aldrig sitta mitt i klassrummet.  Exempel på dålig arbetsmiljö i skolan för "Kalle":  (Ja, detta är den moderna pedagogiken etc.)

          ___   K       Kalle kan bara _inte_ sitta vid ett sånt
      s  Stina   a      här bord!  Han har ingen koll på var
   / r .--------. l \   hans revir är!  Man kan tejpa en tydlig
  / a /          \ l \  klisterremsa som visar var revirgränsen
   L /            \ e   går.  Sedan får man lära de andra barnen
    (              )    att peta tillbaka boken eller vad det
   M \            / a   kan vara utan kommentarer.  Det har
  \ i \          / s /  nämligen visat sig att 90 % av det som
   \ a `--------' Å /   talas till "Kalle" i en sådan här
         Johan          situation är något negativt, något att
          ---           anmärka på.  Man _får_ _inte_ ge Kalle
                        negativ återkoppling!

[Anna Christina ritade ett ovalt bord med Kalle vid en av kort- ändorna, men jag klarade inte av att rita av det med ASCII grafik.  Jag har själv också hittat på namn åt de andra barnen.]

Exempel på bra arbetsmiljö i skolan:  (Gammaldags klassrum!)

          |     |        Fram          |
          |     |______________________|
          |     |         __-__        |
          |     |        |_____|       |  _Inte_ sitta vid
          |     |  ADD   _    _    _   ]  fönstret!
          |     |  [_]  [_]  [_]  [_]  ]
          |     |   o    o    o    o   ]
          |     |   _    _    _    _   |
          |     |  [_]  [_]  [_]  [_]  |
          |     |   o    o    o    o   ]     Bra (gammaldags)
 ADHD-    |     |   _    _    _    _   ]     bänk i ett stycke:
 Kalle    |     |  [_]  [_]  [_]  [_]  ]
 måste få |     I   o    o    o    o   |           Spika igen
 gå ut en |    /    _    _    _    _   |      \     ____ locket
 runda i  |   /    [_]  [_]  [_]  [_]  ]      _\__  |___| om
 korridor-|     I   o    o    o    o   ]       | |   | | "Kalle"
 en var 15|     | ADHD                 ]      _|_|___|_|_ inte
 minut!   |     |   .__________________|                  kan
          |     |\      ______  mindre |     låta bli att öppna.
          |     | \    |______| rum man]
          |     |        o  o   kan gå ]     Låt lågstadiebarn
          |     |           undan till ]     ligga på golvet och
          |     |______________________|     jobba!
          |     |                      |

Det är jobbigt med så många människor hela tiden.   Behöver få ro.

Städning är planering.  De KAN _INTE_ göra det!  Du _måste_ stå bredvid och handleda hela tiden.  Långt upp i åldrarna.

Bör finnas tassar på alla stolsben.  Ljudsanera!

Behövs hörselskydd till alla för "Kalle" pratar högt.  Till Kalle också för att han inte ska bli störd av andra.

Ljuset:  Släck ned lite så man slipper så mycket synintryck när man läser.

Behöver något att ha i handen, play-dough eller liknande.

Bör inte ha blyertspenna, den blir så flitigt vässad att den tar slut på en dag för det är ett legitimt avbrott att vässa pennan.   Bättre köpa grossvis med billiga men roliga stiftpennor -- går åt massor i början för de ska undersökas och plockas sönder, men senare kan det småpillas med och lekas med och man slipper ned vässade blyertspennor varje dag.  (Dock inga med baddräkts- flickor på, för då blir det nog inget annat gjort.)

Och vad gäller att ha i händerna så får det inte vara bollar eller annat som inbjuder till att kastas.

Datorer.  Datorer är det absolut bästa, för de ger feedback meddetsamma!  Datorn kan tålmodigt säga 1000 ggr i rad; "du har gjort fel, försök igen" utan att tappa humöret.  Och när det blir rätt så blir det stjärnor och raketer och hurra, vad du är bra.

Beröm.  Jätteviktigt.  På ett föredrag i USA hade Anna Christina fått tipset att göra en stor gul sol och sätta upp i klassrummet eller en klocka som klämtade var 5 minut, och varje gång den vuxne såg solen eller var 5:e minut så går man runt och ger varje barn beröm för något; "vad fint du har knutit skosnörena", "vad fint du har kammat dig" osv.

ALDRIG lägga kraft i att tvinga dem skriva vackert.

LÄR DEM ANVÄNDA DATORN för att skriva med.  Handskrift tar för mycket energi.

Köp _INTE_ billigast miljövänliga pappret.  Köp tjockare papper.   Bättre papper.  Och ha ett träunderlägg med klips att fästa lösblad vid, ALDRIG ett löst papper!

Mycket mer strukturerade scheman.  Behöver planera sin fritid också.  Vad ska du göra, vad hinner du med?  Ibland även morgon- rutinerna.  När ska pappa bort.  Detta schema ska sitta på _flera_ ställen hemma.

Lär dem hel och halvtimmar, låt det vara vid det.  Pressa inte på med att lära ut klockan.  Kom igen om ett halvår.

Sätt kardborrband på väggarna med bilder som representerar olika lektioner & tider.  Måste vara _mycket_ strukturerat för att eleven ska klara tidsfaktorn!

FÄRGKODA läroböcker och motsvarande lektioner i schemat.   Konkreta och tydliga sceman, med olika färger för olika lektioner och samma färger på motsvarande böcker.  I högstadiet kanske det räcker med en färgrand i bokryggen, för att inte det ska vara alltför annorlunda från klasskompisarnas böcker.

 o GULA ENGELSKA-böcker		o Engelska = GULT i schemat
 o RÖDA MATTE-böcker		o Matte    = RÖTT i schemat
 o BLÅ ....			o ....	   = BLÅTT i schemat

_Måste_ ha _konkreta_ scheman.  Struktur, ordning och reda.   STOR **RÖD** PRICK i schemat för matteprovet.  Han kanske våndas en vecka för provet, men han glömmer det inte!

Kontaktbok -- inte små gulliga kontaktböcker, denna ska vara stor, ett A4 block blir bra -- men pärmen ska vara LILA eller KNALLRÖD eller BLÅ -- en färg barnet inte kan missa hemma, så att man inte kan tappa bort blocket!  Här i denna bok klistrar man in alla lösa lappar -- är de dubbelsidiga så klistra in två, en framsida och en baksida!  Utsätt inte barnen och föräldrarna för lösa lappar!  Klistra in lappen i kontaktpärmen/ boken -- och när den kommer tillbaka, riv loss den ifyllda blanketten.  Ge "Kalle" och hans föräldrar förutsättningar!

Skriv _inte_ i kontaktboken att "i dag har Kalle slagit ned Lisa och Stina utan skriv att "i dag har det varit lite jobbigt ett tag och förresten bör vi snart ha ett samtal".  Bäst är att ha regelbundna möten t ex _varje_ _vecka_.  Ni tycker inte att ni har tid, men tänk då på hur mycket tid som skulle gå åt att sitta i telefon med Kalles föräldrar och med Lisas föräldrar varje vecka efter såna här händelser....  Och det är också bättre att ta detta efter någon dag när alla inte är upprörda.

Prata _inte_ så att "Kalle" eller kompisarna hör eller förstår.   Dra _inte_ in föräldrarna i ett rum när de kommer för att hämta, för då ser kompisarna det och det blir:  "dä-dä dä-dä, för nu berättar fröken för din mamma om vad du gjort i dag!"  Inte heller så "Kalle" ser eller förstår.

[Fikapaus 20 minuter.]

Peka med hela handen & rösten --- ingen diskussion om vad det är som du önskar.  Rätt:  "Ta upp böckerna nu".

Gör uppgifterna intressanta.

Ge lön för mödan.

Anpassa förväntningarna.

Få flera försök under längre tid.

Få tala.

Få göra frågor.

För vanliga barn behövs kanske tre månaders övning med belöningar innan tandborstning blir rutin.  Men med DAMP/ADHD/ Aspergers barnen behövs ett helt år med belöningar innan ex.vis. tandborstning blir rutin.  Då har du en chans att klara det.

Ojämnheten -- anpassa förväntningarna!  Denna ojämnhet gör att man kanske en dag lyckas med en pedagogik och så tänker man som lärare att "nu _äntligen_ har vi hittat vägen, nu har vi gjort ett genombrott!", och så dagen efter går det inte alls igen.

Köp PostIt lappar och sätt upp i fem par numrerade 1 till 5 med den numrerade lappen representerande uppgifter som läraren ger anpassade i svårighet så att man hinner med att göra alla 5 [osäker om uppgiften ska stå skriven under lappen eller om den ges muntligt] och under lappen bredvid varje numrerad lapp finns motsvarande belöning nedskriven.

Måste _uppleva_ med hela kroppen för att komma ihåg.

Lever i kaos, strukturera därför så att detta är klart:

	-	Vad ska jag göra nu ?

	-	Var ska jag vara ?

	-	Med vem ska jag vara ?

	-	Hur länge ska det hålla på ?

	-	Vad ska hända sedan ?

Förbered för förändringar på konkret sätt:  Att köpa en äggklocka som man sätter på 5 minuter och säger att "När klockan ringer ska du sluta leka och gå och göra läxorna" är konkret, det fungerar.  Att bara säga att "om fem minuter ska du göra läxorna är alldeles för abstrakt, det går inte in!

Varför är det fler barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter i dag?  Anna Christina tror inte att det egentlige är fler barn i dag men livet har blivit rörigare, kraven i skolan större och kraven på självständighet större.   Det är ett för stort krav att begära att de ska göra saker självständigt, att inhämta kunskap själva.

Grupparbete är jättesvårt!

Det är _jätteviktigt_ _att_ _lära_ _barnen_ _leka_.  Att lära barnen vad regler är till för.  Vi _måste_ lära barnen dessa saker.  Från förskolan och uppåt.  Dessa barn blir mobbade eller mobbare.  De förstår inte ironi.  Vi måste hjälpa kamraterna också:  "hur uppträder du mot Kalle?"  Och tala med "Kalle", men INGET MORALISERANDE men lär honom att stanna upp när man säger kommandoorden "STOPP, FRYS".  Ditt kroppsspråk och din röst -- ska vara så mycket bas som möjligt -- är jätteviktigt.  Ju mörkare röst ju bättre.  "Kalle" stänger av falsettröster, de är för jobbiga att lyssna på för honom.  Kolla med en kollega hur din röst är, träna på att gå ned i tonläge.

Den enskilda åtgärd som har bäst effekt är att ta ned elevantalet.

I lågstadiet brukar det gå ganska bra för dessa barn men sämre i mellanstadiet och i högstadiet kan det vara både bra och dåligt.

Flickor med Aspergers är annorlunda -- är mer socialt intresserade och har inte specialintressen på samma sätt, mer lekar med att byta saker.  Är inte lillgamla.  Flickor med ADHD/DAMP har samma impulskontrollproblem men är inte aggresiva på samma sätt.

Barn med DAMP, ADHD, Aspergers syndrom och liknande svårigheter har det jobbigt med kompisar, med klasskamrater och med andra föräldrar -- efter att de varit hos en kompis en gång säger kanske kompisens föräldrar att "Olle, du ska nog inte leka mer med Kalle".

När klasskompisen Lisa klagar för fröken att "nu är Kalle på mig igen" för att hans flaxande armar stött till henne, säg till henne att "Men Lisa, gå undan då, du vet ju att Kalle viftar med armarna".  Annars kan ont tal sprida sig -- föräldrar till andra föräldrar och snart är det en stor sak av en bagatell.  [Vid ett annat tillfälle i föredraget eller om det var här nämnde Anna Christina Strömberg hur viktigt det är med information, till skola, till klasskamraterna, till klasskamraternas föräldrar.]

Personal -- Personal behöver ha ett Varmt Hjärta och en Iskall Hjärna.  Personal måste som en fältherre ha många reservplaner, Plan A, Plan B, Plan C, plan D...  Och blixtsnabbt kunna byta plan.  Om det en dag går som planerat, tacka Gud, men åkalla inte han där nere om det inte gör det!  Ni måste ha stor empatisk förmåga -- måste tycka_ _om_ de här barnen.  Hitta det han är bra på.  Om ni inte kan det, be att få byta tjänst.   Under inga omständigheter ska barnet flyttas för att du inte kan hjälpa.

Föräldrar -- Föräldrar har det urjobbigt.  Måste använda pedagogiska trick.  Glöm dröm om hel familj.  Kalle med pappa kan få fira semester för sig 2 veckor och mamma med Lena för sig 2 veckor vid ett senare tillfälle.  Omgivningen kan undra och tycka att familjen beter sig märkligt som "inte vill" fira semester tillsammans eller där kanske aldrig hela familjen går ut tillsammans, men familjen måste göra vad som behövs för att det ska fungera.

Speciallärare -- Vi Speciallärare är populära igen.  Det var länge det nästan var skottpengar på oss och man resonerade att "Alla Lärare ska klara de här barnen om ni är Riktiga Lärare".   Man menade att det var negativt för barnen att ha speciallärare, "Ni påminner barnen om att de är annorlunda."

Men Rättvisa det är att barnen får hjälp enligt sina behov.  Och assistenter _får_ faktiskt, med handledning av lärare, special- lärare alltså, undervisa.  Men det krävs planeringstid, minst 1 ½ timme i veckan.  Då protesterar kanske Rektorn att "Kalle" har fått 30 timmar i veckan och då måste han ha 30 timmar.  Och vi säger att det måste bli 28 ½ timmar istället.  Men då får man mobilisera Kalles föräldrars hela kontaktnät så att Kalle kan få vara hos någon annan 1 ½ timme så att speciallärare och assistenter kan ha planeringsmöten.  Med hjälp av personliga assistenter _kan_ man alltså ordna små grupper i den vanliga skolan!

Personal behöver egentligen handledning när något barn utmanar hela tiden.  [Här vill Leif Erlingsson påminna om att Anna Christina sagt att hon under detta föredrag kommer att prata väldigt svart/vitt.  I verkligheten finns det stora skillnader och inte alla barn är lika utmanande.]  Personal behöver bollplank, för att höra sig själv prata och ge sig själv svaren.   Men man _måste_ få prata av sig!

Måste ge dem social kompetens, med början i förskolan, i låg- stadiet, i mellanstadiet, i högstadiet, genom hela skolan.   Måste sättas upp åtgärdsprogram, och det får inte vara några svepande målsättningar utan det ska vara _små_ _delmål_ som man kommer överens med förskolan om och sedan utvärderar.

Små grupper.  Många tror att det är fult att testa.  Fel.  Man måste testa för att veta var man ska sätta in stöten.  Även små grupper sammansatta med barn med samma diagnos kan även det gå riktigt illa, för alla barn är inte lika -- kan finnas stora skillnader även i en sådan här grupp.  Och om man då har en ledig plats och ett barn bedöms inte passa in så gäller det att kunna motivera för föräldrarna varför deras barn inte får platsen trots att den är ledig!  Barn som går i små grupper behöver ibland komma till en stor klass för social gemenskap och träning.

Kortare dagar.  När det inte funkar efter 13:00 så är det ingen mening att stanna efter 13:00.  Då får han gå hem 13:00.  Det viktiga är att barnen får baskunskaperna, Svenska, Matte, Engelska.  Resten kan de läsa in på Folkhögskolan när de blir vuxna.  Men det är ett pusslande att få in dessa baskunskaper på den möjliga tiden, den tiden när han fungerar.

Fri lek -- det värsta som finns.  De _kan_ _inte_ fri lek.   Måste ha strukturerat!  Måste lära sig att fråga:  "Får jag vara med?" istället för att bara kasta sig in i lekar som kanske redan pågår och har kommit så långt att de andra barnen blir störda.  Måste lära sig att planera hur göra entré.  Det kan låta uppstyltat, inte gör barn entré, kan vi tänka.  Men det gör man.  Om han vill spela basket:  "Planera om du vill spela basket  1) Boll  2) Vem vill du spela med."  Lär dem att vid rast ställa sig ett ögonblick på skoltrappen och se ut över skolgårdens möjligheter och planera vad han vill göra.  "Där finns bollekar och där borta lekredskap och där spelar de kula och i det där hörnet finns _alltid_ en lärare som hjälper dem som inte vet vad de ska göra."  Det måste _alltid_ finnas en vuxen på en särskild plats som hjälper de barn som inte själva kan planera sin lek, som inte vet vad de ska göra.

En bidragande orsak till att dessa barn inte uppskattas socialt är att de ger inga komplimanger och de har svårt att följa reglerna.  De måste lära sig detta, vi måste lära dem detta!

Väg era ord!  [Kommer inte ihåg berättelsen bakom detta och hann ej skriva den, men det gick ut på att en mindre nyansskillnad eller om det var syftningsfel i det sagda fick katastrofal effekt i hur det uppfattades och hur ett barn med de här svårigheterna reagerade på det sagda.]

Dessa barn är hela tiden i konflikt -- DELA PÅ DEM.  Prata inte mer om det -- inget moraliserande.  En annan dag, när det är lugnt, tala då om det med hjälp av boken "Sociala Berättelser" av Birgitta Andersson.  Strukturen på dessa sociala berättelser är att de beskriver komponenterna i ett socialt skeende väldigt konkret, det händer och så gör den så, och så händer detta och då....  Och så ställs frågan "Vad händer då?"  Berätta för Kalle att så här ser det ut, du och den och den och ni ...  och då blir den andra 10 % arg men du blir alltid 100 % arg.  Hur kan du göra då?  Exempel på alternativ:  1) Ropa på hjälp.  2) Krama ett träd.  3) Springa in på toaletten.  ==> DRAMATISERA KONFLIKTER!  De _vet_ att de har gjort fel -- men de har inte betänketiden -- det måste vi hjälpa dem med.

Att få beröm är oerhört viktigt.  Viktigt att göra reglerna oerhört klara.  De kanske bryter 9 ggr mot dem iallafall, men den 10:e gången lyckas det!  Ta tag i det som är viktigt här och nu!

Positiv förstärkning:  När du har gjort läxorna får du leka.

Ordet "inte" finns inte!!!  Dessa barn tappar halva meningen för att det blir för långt och om du säger till dem att inte röra böckerna så rör de böckerna för de tappade bort "inte".  De gör vad det tror att du säger!  Ta bort "inte"!  Säg istället, mer konkret; "låt böckerna ligga kvar!  Istället ska vi...".   Säg inte:  "Ha inte fötterna på stolen".  Resultatet blir att de hamnar på bordet, på elementet, ja överallt utom på stolen.  Säg istället:  "Fötterna ska vara på golvet".  TALA OM VAD NI VILL, INTE VAD NI INTE VILL!  Säg inte "inget spring i korridoren", för de hör att de ska springa i korridoren.  Säg istället "vi _går_ i korridoren!".

Belöningssystem.  Gör en rund skiva med en visare på som kan snurras runt och snurrar några varv när man gett den fart, och dela in skivan i olika breda eller smala sektorer, breda för billiga belöningar och smala för dyra belöningar.  En mycket dyr belöning kan vara en sovmorgon.  Den ska vara smal.  Andra belöningar kan vara ex. "Spela på datorn", "Lägga pussel", osv.

Alltid grundlön.  Dra aldrig från denna!  För då blir de skyldiga tusentals kronor...  Lägg istället till belöningar.   Dessa ska vara skriftligt definierade (konkret!) i förväg och utvärderas varje dag.

Kort konsekvens vid oacceptabelt beteende.  Samma konsekvens varje gång, oavsett grad av dumhet.  T.ex. "skriv ditt namn på tavlan 25 ggr."

"Rättvisa kan ibland vara att någon får mer än någon annan att någon slipper det alla andra måste."

Det finns också plus, ett plus för varje minus:

	[-] Dålig planera	[+] Flexibel

	[-] Otålig		[+] Målorienterad

	[-] Svårt följa regler	[+] Självständig

	[-] Tänker inte på	[+] Är inte rädd för
	    konsekvenser	    att ta risker

	[-] Pratar rakt ut	[+] Angelägen att bidra
				    med sina tankar

	[-] Sitter inte på sin	[+] Energiskt livfull
	    plats

Sofias Egen Bok.  Sofias far var en lebensman.  Med hustrun besökte han Sofia i skolan för att försäkra sig om att inte skolan tog bort Sofias kreativitet.  Sofia skulle rita 5:or.   Det blev 5:or som snirklade sig runt på pappret i spännande mönster.  Sofias far var helt fascinerad av de kreativa 5:orna.   Fröken försökte visa Sofia hur det skulle se ut.  Hon visade en av de andra flickornas skrivböcker, en rak och proper rad med likadana 5:or.  Men Sofias far sa till Sofia att hon verkligen var duktig och att det var väldigt fina 5:or hon gjort.  Fröken försökte på nytt med den andra flickans bok och den raka raden likadana 5:or, men Sofias far var helt betagen av Sofias 5:or.   När Sofias far och mor gick därifrån hade de helt olika bild av vad som hade hänt.  Sofias mor kom ihåg att det varit fel på Sofias 5:or medan Sofias far sa att "det där är en bra skola, den har inte förstört Sofias kretivitet".

Anna Christina Strömberg berättade också något mycket tråkigt.   Nämligen att professor Christopher Gillberg beslutat lämna Sverige för gott med anledning av att han inte fått den respons han önskat här.

Renskrivna anteckningar förda av Leif Erlingsson från föredrag av Anna Christina Strömberg, Specialpedagog.