MORMONS BOK En uppteckning på plåtar skriven av Mormon efter Nephis plåtar Uppteckningen är ett sammandrag av nephiternas och lamaniternas historia. Skriven för lamaniterna, vilka äro en lämning av Israels hus, och likaledes för jude och icke-jude. Skriven på befallning genom profetians och uppenbarelsens ande samt förseglad och gömd åt Herren, att den icke måtte bliva förstörd utan framkomma genom Guds gåva och kraft för att översättas. Förseglad av Moroni och gömd åt Herren för att komma fram på bestämd tid genom icke-judarna och översättas genom Guds gåva. Uppteckningen är vidare ett sammandrag av Ethers bok, vilken är en historia om Jareds folk, som kringspriddes, då Herren förbistrade människornas tungomål, när de byggde ett torn för att nå himmelen. Ändamålet med uppteckningen är att visa lämningarna av Israels hus, vilka stora ting Herren har gjort för deras fäder och ge dem kännedom om Herrens förbund, och om att de icke äro förskjutna för evigt samt överbevisa jude och icke-jude om att Jesus är Kristus, den evige Guden, som uppenbarar sig för alla nationer. Om nu fel finnas, äro de människors. Fördöme därför ej vad Gud tillhör, så att I mån bliva befunna obefläckade inför Kristi domstol. Översatt av JOSEPH SMITH d y Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga Engelska orginalets titel: THE BOOK OF MORMON INLEDNING Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln. Det är en uppteckning om Guds handlande mot de forntida invånarna på den amerikanska kontinenten. I likhet med Bibeln innehåller den det eviga evangeliets fullhet. Boken skrevs av forntida profeter genom uppenbarelsens och profetians ande. En profet och historiker vid namn Mormon citerade och gjorde ett sammandrag av deras uppteckningar, vilka ingraverats på plåtar av guld. Uppteckningen berättar om två stora civilisationer. Den ena kom från Jerusalem år 600 f Kr; den delades senare i två nationer: nephiter och lamaniter. Den andra kom långt tidigare, när Herren förbistrade tungomålen vid tornet i Babel. Denna grupp kallas jarediter. Efter några tusen år hade de alla förgåtts med undantag av lamaniterna, och dessa är de huvudsakliga förfäderna till de amerikanska indianerna. Den viktigaste händelsen i Mormons bok är Jesu Kristi personliga verksamhet bland nephiterna en kort tid efter sin uppståndelse. Den framlägger evangeliets lära, redogör för frälsningsplanen och visar vad människan måste göra för att få frid i detta liv och frälsning i det tillkommande. Efter det att Mormon hade fullbordat uppteckningen gav han den till sin son Moroni, vilken gjorde ett eget tillägg och gömde plåtarna i kullen Cumorah. Den 21 september 1823 uppenbarade sig samme Moroni, då en förhärligad och uppstånden varelse, för profeten Joseph Smith och gav honom anvisningar rörande uppteckningen och dess framtida översättning till engelska språket. I sinom tid gavs plåtarna till Joseph Smith, som översatte dem genom Guds gåva och kraft. Uppteckningen finns nu publicerad på många språk som ett nytt och ytterligare vittne om att Jesus Kristus är den levande Gudens Son och att alla som kommer till honom och lyder de lagar och förordningar som hör till hans evangelium kan bli frälsta. Profeten Joseph Smith har sagt om boken: "Jag sade till bröderna att Mormons bok är den mest korrekta av alla böcker på jorden och slutstenen i vår religion, och att en människa genom att lyda dess bud kan komma närmare Gud än genom någon annan bok." Förutom Joseph Smith fick även elva andra tillåtelse av Herren att se guldplåtarna och att bli särskilda vittnen om Mormons boks sanning och gudomlighet. Deras skrivna vittnesbörd återfinns under rubrikerna "Tre vittnens vittnesbörd" och "Åtta vittnens vittnesbörd". Vi inbjuder alla människor att läsa Mormons bok och att i sina hjärtan begrunda det budskap den innehåller samt att sedan fråga Gud, den evige Fadern, i Kristi namn om boken är sann. De som gör detta och frågar i tro kommer genom den Helige Andens kraft att få ett vittnesbörd om dess sanning och gudomlighet (se Moroni 10:3-5). De som får detta gudomliga vittnesbörd av den Helige Anden kommer genom samma kraft att få veta att Jesus Kristus är världens Frälsare, att Joseph Smith är hans uppenbarare och profet i denna sista tid samt att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Herrens återupprättade rike på jorden, vilket återupprättats som en förberedelse för Messias' andra ankomst. TRE VITTNENS VITTNESBÖRD Det göres veterligt för alla nationer, släkten, tungomål och folk till vilka detta verk kommer, att vi genom Guds, Faderns och vår Herres, Jesu Kristi nåd hava sett de plåtar, som innehålla dessa uppteckningar, vilka äro en berättelse om nephiterna och deras bröder lamaniterna och likaledes om jarediterna, som kommo från det omtalade tornet. Vi veta även, att plåtarna blivit översatta genom Guds gåva och kraft, ty hans röst kungjorde det för oss. Därför veta vi med visshet, att detta verk är samt. Vi betyga likaledes, att vi hava sett inristningarna, som finnas på plåtarna. De hava blivit visade för oss genom Guds kraft och icke av någon människa. Vi förkunna med allvarliga ord, att en Guds ängel kom ned från himmelen, och han medförde plåtarna och lade dem framför våra ögon, så att vi sågo och betraktade dem och inristningarna därpå. Vi veta, att det är genom Guds, Faderns och vår Herres, Jesu Kristi nåd som vi sågo dem och bära vittne, att dessa ting äro sanna, och det är förunderligt i våra ögon. Icke desto mindre befallde Herrens röst oss att bära vittne därom, och därför göra vi det för att lyda Guds bud. Vi veta även, att om vi äro trofasta i Kristus skola vi rena våra kläder från alla människors blod och bliva befunna obefläckade inför Kristi domstol samt få bo hos honom evinnerligen i himlarna. Ära vare Fadern, Sonen och den Helige Anden, vilka äro en Gud. Amen. OLIVER COWDERY DAVID WHITMER MARTIN HARRIS ÅTTA VITTNENS VITTNESBÖRD Det göres veterligt för alla nationer, släkten, tungomål och folk till vilka detta verk kommer, att Joseph Smith den yngre, detta verks översättare, har visat oss de omtalade plåtarna, vilka se ut som om de vore av guld. Alla de plåtar, som ovannämnde Smith har översatt, höllo vi i våra händer och sågo inristningarna därpå, och alltsammans har utseende av ett forntida konstnärligt arbete. Vi bära vittne med allvarliga ord, att ovannämnde Smith har visat oss plåtarna, ty vi hava sett och lyft dem och veta, att han har dem i sin ägo. Vi överlämna våra namn och vittna för världen om vad vi hava sett. Vi ljuga icke, Gud är vårt vittne. CHRISTIAN WHITMER HIRAM PAGE JACOB WHITMER JOSEPH SMITH d ä PETER WHITMER d y HYRUM SMITH JOHN WHITMER SAMUEL H SMITH PROFETEN JOSEPH SMITHS VITTNESBÖRD Profeten Joseph Smith skriver följande om Mormons boks framkomst: "När jag på aftonen den tjugoförsta september hade dragit mig tillbaka ... tog jag min tillflykt till bön ... Medan jag så höll på att åkalla Gud, upptäckte jag ett sken, som syntes i rummet och som tilltog i glans till dess rummet var mera upplyst än vid middagstiden, och snart syntes en person vid sidan av sängen och stående i luften, ty hans fötter rörde ej vid golvet. Han var klädd i en löst hängande, bländande vit dräkt. Den var vitare än något jag förut sett på jorden. Ej heller tror jag, att något jordiskt skulle kunna göras så utomordentligt vitt och glänsande. Hans händer voro bara, likaså hans armar något ovanför handlovarna. Även hans fötter voro bara och benen ett litet stycke ovanför anklarna. Hans huvud och hals voro likaledes bara. Jag kunde se, att han icke hade några andra kläder än denna mantel, emedan den var öppen, så att jag kunde se bröstet. Icke endast hans mantel var bländande vit, utan hela hans person var obeskrivligt härlig, och hans ansikte liknade sannerligen ljungelden. I hela rummet var det utomordentligt ljust, men icke så klart som kring hans person. När jag först såg honom, blev jag rädd, men min fruktan försvann snart. Han kallade mig vid namn och sade till mig, att han var en budbärare, sänd av Gud till mig och att hans namn var Moroni. Han sade vidare, att Gud hade ett verk för mig att utföra, och att mitt namn skulle hållas i ära och vanära bland alla nationer, släkten och tungomål, eller att man skulle omtala det som gott och ont ibland alla folk. Han sade, att det fanns en gömd bok, skriven på plåtar av guld, vilken innehöll en berättelse om denna (amerikanska) kontinents forna invånare och deras ursprung. Han sade också, att den innehöll evangeliet i dess fullhet, såsom Frälsaren överlämnade det åt de forna invånarna. Vidare omtalade han, att två stenar infattade i silverbågar - och dessa stenar fastgjorda vid en bröstsköld, utgjorde de så kallade Urim och Tummim - voro gömda på samma ställe som plåtarna, att i forna dagar de, som ägde och begagnade dessa stenar, voro siare och att Gud hade berett dem, så att denna bok skulle kunna översättas. * * * * * * * Ytterligare sade han, att när jag fått de plåtar, om vilka han talat - ty tiden att erhålla dem var ej inne - skulle jag ej visa dem för någon människa, ej heller bröstskölden med Urim och Tummim. Om jag visade dem för några andra än dem om vilka jag skulle erhålla befallning att göra så, skulle jag förgås. Medan han talade med mig om plåtarna, öppnades mina ögon, så att jag kunde se platsen, där de voro dolda, och detta så klart och tydligt att jag kände igen stället, när jag besökte det. Efter detta meddelande såg jag, att ljuset i rummet började samlas kring personen, som talat med mig, och det fortsatte därmed, tills rummet åter var mörkt utom omkring honom. Då såg jag plötsligt en ljusväg ända upp till himmelen och han for upp till dess han ej syntes längre, och rummet var då som det varit innan det himmelska ljuset visat sig. Jag låg och tänkte på det besynnerliga i denna scen och undrade storligen över det som blivit sagt till mig av detta ovanliga sändebud. Medan jag övervägde det, upptäckte jag plötsligt, att det ånyo började ljusna i mitt rum, och nästan ögonblickligen stod samme himmelske budbärare åter vid sidan om sängen. Han började åter berätta detsamma, som han sagt vid sitt första besök utan den allra minsta förändring. När han gjort detta, underrättade han mig om att svåra domar skulle hemsöka jorden med ödeläggelse genom hungersnöd, svärd och pest och att dessa svåra domar skulle komma över jorden i detta släktled. När han sagt detta, uppfor han på samma sätt som han gjort förut. De intryck, som allt detta gjorde på mitt sinne, voro nu så djupa, att all sömn hade flytt från mina ögon, och jag låg där överväldigad av vad jag både sett och hört. Men huru stor var icke min förvåning, när jag åter såg samme budbärare vid min sida och hörde honom upprepa ånyo detsamma som han sagt förut till mig! Han tillfogade dock en varning. Han sade, att Satan skulle försöka fresta mig (emedan min faders hus var i små omständigheter) att försöka komma i besittning av plåtarna för att bliva rik. Han förbjöd mig detta och sade, att jag icke fick hava något annat för ögonen, när jag erhöll plåtarna, än att förhärliga Gud. Någon annan bevekelsegrund än den att uppbygga hans rike fick ej göra sig gällande, ty annars kunde jag ej få dem. Efter detta tredje besök uppfor han åter till himmelen som förut, och jag lämnades att tänka på det besynnerliga, jag nu erfarit. Nästan genast efter det den himmelske budbäraren hade uppfarit från mig för tredje gången, gol hanen, varför jag märkte, att dagen började gry, så att våra samtal måste hava varat hela natten. Kort därefter steg jag upp och gick som vanligt till dagens nödvändiga sysslor, men då jag försökte att arbeta som vanligt, fann jag, att min styrka var så försvagad, att jag var oförmögen därtill. Min fader, som arbetade tillsammans med mig, upptäckte att något fattades mig, varför han tillsade mig att gå hem. Jag begav mig då åstad för att gå hem, men när jag skulle kliva över en gärdesgård för att komma ut ur åkern, där vi befunno oss, sveko mina krafter mig helt och hållet, och jag föll hjälplös till marken och låg medvetslös en stund. Det första jag kom ihåg var att en röst talade till mig och kallade mig vid namn. Jag slog då upp ögonen och såg samme budbärare stående över mitt huvud, omgiven av ljus som förut. Han upprepade åter, vad han sagt föregående natt och befallde mig att gå till min fader och berätta för honom om synen och de befallningar jag fått. Jag lydde. Jag vände om och gick tillbaka till min fader på åkern och talade om alltsammans för honom. Han svarade, att det var från Gud och uppmanade mig att gå och göra såsom budbäraren befallt. Jag gick då bort från åkern och begav mig till platsen, där budbäraren sagt, att plåtarna voro gömda, och på grund av synens stora tydlighet kände jag genast igen platsen, när jag kom dit. I närheten av byn Manchester i Ontario County (län) i New York, ligger en ganska stor kulle, den högsta i den trakten. På västsidan av den och icke långt från toppen, under en ganska stor sten lågo plåtarna förvarade i en stenkista. Den nämnda stenen var tjock och avrundad i mitten på ovansidan samt tunnare mot ytterkanterna, så att mittpartiet var synligt ovanför markytan, medan kanterna runtom voro täckta med jord. När jag tagit bort jorden, tog jag en hävstång, som jag stack in under kanten på stenen och med någon ansträngning lyfte jag upp den. Jag tittade då ned, och där såg jag i sanning plåtarna, Urim och Tummim och bröstskölden som budbäraren sagt. Kistan, vari de lågo, hade utförts genom att sammanfoga stenar i ett slags cement. Tvärsöver bottenstenen lågo två andra stenar, och på dessa lågo plåtarna och de andra föremålen tillsammans. Jag gjorde ett försök att taga dem ut, men det förbjöd budbäraren, vilken även upplyste om att tiden för att taga fram dem ej ännu var inne. Den skulle ej komma förrän om fyra år från den dagen, då han skulle träffa mig där, samt att jag skulle fortsätta att komma till dess tiden var inne att erhålla plåtarna. Jag gick följaktligen som jag blivit befalld, varje år, när ett år förlupit, och träffade samme budbärare där samt erhöll samma instruktioner vid varje sammanträffande rörande det som Herren stod i begrepp att göra samt huru och på vad sätt hans rike skulle styras i de sista dagarna. * * * * * * * Slutligen kom stunden, då jag skulle få plåtarna, Urim och Tummim och bröstskölden. Den tjugoandra september adertonhundratjugosju, då jag, som vanligt vid slutet av varje tolv månader hade begivit mig till platsen, där de voro gömda, överlämnade samme himmelske budbärare dem åt mig med den tillsägelsen, att jag skulle vara ansvarig för dem. Om jag förlorade dem genom försumlighet, skulle jag förgås, men om jag ville anstränga mig av alla krafter att förvara dem till dess han, budbäraren, skulle komma och hämta dem, skulle de bliva beskyddade. Jag förstod snart orsaken varför jag fått så sträng befallning att förvara dem, samt varför budbäraren sade, att när jag utfört det, som fordrades av mig, skulle han hämta dem. Det hade nämligen knappast blivit bekant, att jag hade dem, förrän de kraftigaste ansträngningar gjordes att taga dem ifrån mig. Varje tänkbar list användes för det ändamålet. Förföljelsen blev bittrare och hårdare än förut och många människor bevakade mig ständigt för att om möjligt taga dem ifrån mig. Men genom Guds visdom fick jag behålla dem, till dess jag fullbordat det, som fordrades av mig. När sedan, såsom överenskommelsen var, budbäraren kom för att hämta dem, överlämnade jag dem åt honom, och han har dem i förvar intill denna dag, som är den andra maj adertonhundratrettioåtta." Se "Utdrag ur profeten Joseph Smiths historia" i "Den kostbara pärlan" för en fullständigare redogörelse, likaså den engelska "History of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints", första bandet, från första till och med sjätte kapitlet. Den forntida urkund som på detta sätt bragts fram ur jorden, liksom ett folks röst talande ur stoftet, och som översatts till nyare tiders språk genom Guds gåva och kraft, enligt vad som omvittnats i en gudomlig bekräftelse, utgavs till världen första gången år 1830 under namnet MORMONS BOK. KORTFATTAD FÖRKLARING AV MORMONS BOK Mormons bok är en helig uppteckning om folk som levat i det forntida Amerika. Den inristades på metallplåtar. Fyra slags metallplåtar omtalas i boken: 1. Nephis plåtar, vilka var av två slag: de mindre plåtarna och de större plåtarna. De förra ägnades i synnerhet åt andliga ting och profeternas verksamhet och undervisning, de senare upptogs i huvudsak av en skildring av folkens historia (1 Nephi 9:2-4). Från och med Mosiahs tid upptecknades även på de större plåtarna ting av stor andlig betydelse. 2. Mormons plåtar, vilka består av ett sammandrag som Mormon gjorde av Nephis större plåtar med många egna kommentarer. Dessa plåtar innehåller också en fortsättning av Mormons historieuppteckningar samt tillägg av hans son Moroni. 3. Ethers plåtar, vilka redogör för jarediternas historia. Moroni gjorde ett sammandrag av denna uppteckning, lade till egna kommentarer och införlivade uppteckningen med den allmänna historieskrivningen under titeln "Ethers bok". 4. Labans mässingsplåtar, vilka Lehis folk år 600 f Kr förde med sig från Jerusalem. Dessa innehöll "de fem Moseböckerna ... och även judarnas uppteckningar från begynnelsen ... ned till början av Sidkias, Juda konungs regering, likaledes de heliga profeternas profetior" (1 Nephi 5:11-13). Många citat från dessa plåtar, citat från Jesaja och andra bibliska och icke-bibliska profeter, uppträder i Mormons bok. Mormons bok omfattar femton huvudavdelningar, vilka alla utom en kallas böcker. Varje bok bär sin huvudsaklige författares namn. Den första delen (de första sex böckerna, till och med Omni) är en översättning från Nephis mindre plåtar. Mellan Omnis och Mosiahs bok finns ett tillägg som kallas Mormons ord. Detta tillägg binder samman uppteckningarna från de mindre plåtarna med Mormons sammandrag av de större plåtarna. Den längsta delen, från Mosiah till och med Mormon, det sjunde kapitlet, är en översättning av Mormons sammandrag av Nephis större plåtar. Den avslutande delen, från Mormon, det åttonde kapitlet, till slutet av boken, inristades av Mormons son Moroni, som efter att ha av slutat uppteckningen om sin faders liv gjorde ett sammandrag av jarediternas uppteckning (Ethers bok) och senare lade till de delar som kallas Moronis bok. Omkring år 421 e Kr förseglade Moroni, den siste av de nephitiska profeterna och historikerna, den heliga uppteckningen och gömde den, för att den, enligt vad som var förutsagt av Gud genom sina forntida profeter, skulle komma fram i vår tid. År 1827 besökte denne Moroni, då en uppstånden varelse, profeten Joseph Smith och överlämnade plåtarna till honom. FÖRTECKNING ÖVER BÖCKERNA I MORMONS BOK Namn Sida Nephis första bok 1 Nephis andra bok 47 Jakobs bok 109 Enos bok 127 Jaroms bok 130 Omnis bok 131 Mormons ord 134 Mosiahs bok 136 Almas bok 199 Helamans bok 366 Tredje Nephi 406 Fjärde Nephi 464 Mormons bok 468 Ethers bok 487 Moronis bok 520