FÄRGEN PÅ DINA GLASÖGON Hägersten sö 17 okt 1999 ________________________________________________________________ Kära vänner, jag tycker om att tala och talar gärna, det erkänner jag villigt. Men jag känner stor respekt för allas vår begränsade tid, och vill endast tala det som på något sätt uppbygger och hjälper. Det finns så oerhört mycket vackert, starkt och uppiggande i evangeliet. Jag hittade t.ex. detta Bibelcitat i ett gammalt tal jag höll mars 1994 i Katrineholm. Talet handlade om missionärsverksamhet så som Kristus presenterar detta ämne i Matt. 28:18-20. Jesus träder i detta skriftställe fram inför lärjungarna och säger »Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände.». Jag känner själv, liksom de flesta av oss, stor lust till att följa Kristi maning och dela med mig av det budskap jag tagit emot från Kristus och hans tjänare. Men jag upptäckte ganska snart efter det jag själv tagit emot budskapet att det inte var så lätt alla gånger för människor att ta det till sig och att förstå. Nu är vi ju visserligen uppmanade att koncentrera oss på dem som är andligt förberedda. Men jag kan på grund av min kärlek till mina köttsliga syskon och föräldrar inte helt släppa tanken på att åtmindstonde förstå varför de inte förstår, och om möjligt ge dem sådana tankeställare som en dag kanske hjälper dem att förstå. Eftersom även andligt förberedda människor råkar ut för stötestenar och funderingar känner jag att det kan vara till hjälp att vi talar om varför människor inte förstår. Att bara säga att "Satan förvillat deras syn" är inte särskilt konstruktivt! Rubriken på detta tal är "FÄRGEN PÅ DINA GLASÖGON". Det jag menar med detta är att våra förutfattade meningar är som färgade glasögon. Beroende på vilken färg du har på glasen ser ju verkligheten olika ut. Om jag har blå glas och du har gula glas ser vi ju inte riktigt samma saker fastän vi båda befinner oss i samma värld. Det finns ett fint ord för hela vår grund- bultförutsättning, alltså det sätt vi ser på världen. Och det ordet är "paradigm". Olika människors "paradigm" är som olika färg på glasen, fast mycket mycket starkare. Ingen av oss medlemmar har undgått denna insikt. Mormons Bok hjälper oss att ännu bättre förstå de mekanismer som ligger bakom världens sätt att se. Som historierna om "Sherem", "Alma", "Nehor", "Amlici", "Korihor" och "Gadianton". De är alla intellektuella och ambitiösa unga män som vid olika tidpunkter i den Nephitiska historien tyckte att de var speciellt "vetenskapliga" i sitt förhållningssätt till religionen. Jag har själv bestämt mig för att jag noga ska begrunda dessa delar för att senare kunna svara dem som tycker att det "inte är rimligt att tro på sådana saker" som uppenbarelse, änglabetjäning o.s.v.. För argumentet att "det inte är rimligt" om det sanna evangeliet är äldre än Bibeln! Men först vill jag redogöra för några av de underbara löften som är kopplade till att vittna om detta verk. Herren säger själv i nutida skrift, L&F 62:3: "Dock ären I välsignade, ty det vittnesbörd I haven avlagt är upptecknat i himmelen att änglarna må se det, och de fröjda sig över eder; och edra synder äro eder förlåtna." Men det är också ett stort ansvar vi har fått att undervisa alla folk. I L&F 60:2 säger Herren: "men jag har icke välbehag i alla, ty några vilja icke öppna sin mun, utan de dölja det pund jag givit dem, emedan de frukta för människor. Ve sådana, ty min vrede är upptänd emot dem," När vi läser dessa ord förstår vi att vi behöver stärka våra självförtroenden så att vi kan vara manliga i att vittna om Kristus. Jag tror att vi -- jag också -- måste mätta oss med Kristi ord så att vi aldrig ska behöva frukta för människor. Inte ens de mest pålästa och "vetenskapliga" (inom citationstecken). Jag har själv funnit ett mycket gott stöd i mina studier av bland annat Hugh Nibley's "An Approach to The Book of Mormon". Det är en underbar bok, utgiven 1957 av kyrkan som prästadömsmanual, då David O. MacKay var profet. Liksom Mormons Bok definierar ett sammanhang och ett paradigm, ett evigt paradigm, Guds paradigm, så sätter Hugh Nibley med flera Mormons Bok i ett historiskt sammanhang, förklarar de historiska bevisen för Mormons Bok och sätter genom otaliga referenser boken i sitt historiska och mänskliga sammanhang utifrån Lehi's familj i Jerusalem och deras ökenvandring. Nibley definierar därmed ett historiskt paradigm för Mormons Bok som ingen på allvar kan förneka. Och ingen har heller lyckats, det "bästa" man har åstadkommit är att säga "men Nibley är väl ingen respekterad historiker", något jag fick höra från en svensk författare. Men det går alltid att hitta någon akademiker eller professor som säger att någon annan akademiker eller professor inte är seriös. Det är inget seriöst argument. Mormon talar om våra dagar när han talar om en dag då under är avskaffade i Mormon 8:26, och han varnar dem som sätter upp sig mot Gud, som kritiserar Guds sätt, att de spelar ett farligt spel, "Ty se, den som dömer förhastat skall själv bliva dömd i hast, ... Människan skall icke slå, ej heller skall hon döma" (Mormon 8:19-20). INSTÄLLNING BESTÄMS AV PERSPEKTIVET Vilken inställning man har till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bestäms helt utifrån vilket perspektiv man har, "färgen på ens glasögon", så att säga. Allt kan ses och tolkas på olika sätt. Det finns t.ex. en svensk författare som skrivit böcker om allehanda kulter som även skrivit om vår kyrka. Han skrev så här i ett brev till mig 1992, CITAT: "En bok som lyfter fram viktiga källor som mormonkyrkan knappast har intresse av att upplysa sina medlemmar om heter Mormon Enigma: Emma Hale Smith, en biografi över Josephs första hustru skriven av Linda King Newell och Valleen Tippetts Avery. Den som har läst dessa böcker kan knappast bekänna Jospeh Smith som profet och samtidigt hävda intellektuell ärlighet!", skriver han. Vidare: "Det problem dessa böcker skapar för den som vill vara mormon handlar inte om hur vissa historiker tolkar fakta. Problemet består i att de för fram sakuppgifter som annars är dolda av mormonkyrkans officiella historieskrivning. Efter att i flera år ingående ha studerat mormonismens historia utifrån såväl pro- som anti-mormonska källor har jag kommit fram till slutsatsen att mormonismen vilar på ett historiskt falsarium. Någon annan slutsats kan man knappast komma fram till om man önskar bedöma de historiska källorna enligt de kritiska metoder som sedan upplysningstiden är allmänt vedertagna inom den historiska forskningen. Myterna om Joseph Smith skiljer sig avsevärt från historiska fakta." SLUT CITAT. Denne mans färgade glasögon eller perspektiv har alltså -- liksom de flesta anti-mormoners -- sagt dels #1 Att "Mormonismen" är en kult (han skrev ju böcker om kulter, det var ju därför han började studera "Mormonismen"), och dels #2 Att "Mormonismen" kan förstås och förklaras utifrån 1800-tals- perspektiv. Hugh Nibley med flera har utmärkt väl visat bristerna i detta synsätt vilket även Broder Reynolds på ett bra sätt redogjorde för i ett föredrag i Gubbängen tidigare i år. Om man nämligen väljer att istället ta på sig t.ex. Hugh Nibley's glasögon skall man finna att det mesta av de "problem" vår vän författaren med flera stöter på upplöses som dagg i solsken. Och att massor av saker som med vår väns glasögon bara är obegripligt nonsens plötsligt får väldigt mycket mening. Nibley's paradigm är helt enkelt ett bättre verktyg för att förstå "Mormonismen" än vår författares paradigm! Jag har tagit denne mans paradigm som ett exempel när jag visar hur "färgen på våra glasögon" påverkar vårt perspektiv för att jag hade tillgång till hans väl formulerade åsikter. Det finns lika många olika perspektiv och färgade glasögon som det finns människor, vilket inte minst Mormons Bok på ett så utmärkt sätt visar. Jag har ännu inte sju år senare kommit på något sätt att hjälpa vår vän författaren att byta glasögon eller paradigm, varför har jag heller ännu inte har besvarat hans långa brev. Kristus själv besvarade ju alla de skriftlärdes och Fariseernas många frågor som de så ofta ställde till honom, och fastän han aldrig nekade att svara på någon av deras frågor så omvände han ändå aldrig någon av dem. De lärde talade hans eget språk, de studerade skrifterna dag och natt, de hörde honom predika och de höll långa diskussioner med honom. Men fastän Jesus omvände hamnsjåare och bankmän, bönder och horor, skattmasar och soldater så omvände han aldrig de lärde. Tvärtom, det var de som planerade hans död. Och vår vän författaren uppfattar jag här som en av de lärde, så om inte Kristus kunde, hur ska jag kunna.... Det verkar vara lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en lärd man enligt denna världens visdom att komma till Kristus.... Det finns så många skriftställen där Herren beklagar detta faktum, det är ju skrivet »Han fångar de visa i deras klokskap». Men det finns många mer begåvade Sista Dagars Heliga än jag som verkligen anstränger sig, och en dag kanske vår vän iallafall tvingas erkänna att _vår_ tro och _vårt_ paradigm förtjänar minst lika mycket respekt som det paradigm han själv har valt att omfatta. Och om jag en dag känner att jag är skicklig nog att kunna förmedla dessa ord så att vår vän måste förstå, då först ämnar jag besvara hans brev. Men under tiden finns det hamnsjåare och bankmän, bönder och horor, skattmasar och soldater och inte minst syskon och föräldrar att omvända. Jag känner att det är viktigt att inte skämmas för Evangelium, inte ens inför de enligt mänsklig visdom visa. Vår vän författaren avslutade sitt brev av den 22 augusti 1992 med bland annat dessa ord, CITAT: "Du avslutar ditt brev med att hänvisa till det inre personliga vittnesbörd som ger dig förvissningen att mormonismen är sann. Detta sätt att argumentera är jag väl förtrogen med sedan tidigare samtal med mormoner. Som evangeliskt kristen skulle jag aldrig våga resonera på ett sådant sätt. En övertygelse måste bygga på mer än känslor för att kunna vara sann. Annars är det mycket stor risk att man bedrar sig själv. Vad är det som säger att din upplevelse om din övertygelses sanning är mer värd än min upplevelse om min övertygelses sanning? Och är det f ö inte på liknande sätt som troende människor i alla religioner resonerar, vare sig de kallar sig muslimer, hinduer eller buddhister?" Jag gör här en paus i citatet, för jag vill sticka in kommentaren att denna del av sitt brev kunde han nästan ha hämtat från Sherem i Mormons Bok. Sherem var lärd, så att han liksom vår vän författaren hade fullständig kunskap om folkets språk, och Sherem kunde därför »begagna sig av mycket smicker och stor kraft enligt djävulens makt», som det står skrivet i Jacob 7:4. Sherem ville dessutom framstå som en god och trofast medlem av kyrkan. Denne Sherem protesterade skenheligt till "Broder Jakob" att denne "förvänd[e] Guds rätta väg" på ett sätt som han sa var chockerande för hans religiösa känslor -- det var inte mindre än hädelse, deklarerade han, att gå omkring och lära människor att någon kunde veta något om det tillkommande -- för sådant strider mot vett och förnuft! (Jacob 7:7). På samma sätt som vår svenske författare förkastat både mitt och enligt egen utsago många andra Heliga's vittnesbörd förkastade Sherem Jacob's vittnesbörd, eftersom Sherem inte _själv_ hade sett eller hört, men kunde ändå bära sitt eget vittnesbörd, CITAT: "Men jag vet, att det icke finnes, ej heller har funnits och icke heller kommer att finnas någon Kristus." SLUT CITAT. Nu smickrar sig visserligen vår vän författaren med att han inte förnekar Kristus. Däri är han mer subtil än Sherem. Apostel Äldste M. Russell Ballard varnade under senaste generalkonferensen nu i oktober 1999 för att det även i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finns falska profeter och falska lärare som utan auktoritet hävdar att kyrkan stöder deras verksamhet. Se upp för sådana, varnar Äldste Ballard! Jag fortsätter citera: "En tro måste för att vara hållbar också inbegripa en förståndsreflexion. Kan man med fakta, t ex som i mormonismens fall rena historiska sakuppgifter, påvisa att en livsåskådning bygger på falska premisser, kan bekräftande upplevelser av denna livsåskning knappast betecknas som annat än psykiskt självbedrägeri." SLUT CITAT. Ja, det var ord och inga visor det. Men jag tror att det är bra att föra upp denna typ av invändningar till ytan, för det är många i dag som resonerar ungefär likadant. I sitt tal "Se upp för Falska Profeter och Falska Lärare", varnade Äldste M. Russell Ballard under generalkonferensen nu i oktober för dem som enligt sin egen visdom försöker förstå Gud och som lär ut att Profeten Joseph Smith var en oärlig bedragare och ifrågasätter den Första Synen genom att påstå att den inte var en verklig upplevelse. Och som hävdar att Mormons Bok och våra andra kanoniska verk inte skulle vara heliga uppteckningar från en avlägsen forntid. Jag tror att många av oss behöver förstå denna typ av invändningar för att samtidigt som vi aktar oss för att dras ned av dem ska kunna vara manliga i att vittna om Kristus och det sanna Evangeliet. DENNA VÄRLDENS VISDOM ÄR DÅRSKAP INFÖR GUD Till all börja med bygger vår vän författarens tolkning av "rena historiska sakuppgifter", som han skriver, på hans egna premisser och grundförutsättningar. I mitten av förra århundradet tog myten om kritisk objektivitet och vetenskaplig oberördhet över i alla områden, vilket gav upphov till en flodvåg av litterära, filosofiska och vetenskapliga lovprisningar till "vetenskapens" och förnuftets evangelium. Men då måste vi komma ihåg att "lärdom" är den kunskap som människor får från varandra. Den kan inte resa sig över sin mänskliga källa. "Denna världens visdom är dårskap inför Gud." (1 Kor. 3:19.) Så när vår vän författaren tror att han kan vara objektiv och oberörd, att hans som han anser vetenskapliga metod är mer pålitlig än ett vittnesbörd direkt från Gud genom den tredje personen i Guddomen, Den Helige Anden, så bedrar han sig allvarligt. För till slut är det ändå så att ingen människa kan lära sig så mycket under en livstid att det gör speciellt stor skillnad, och ingen vet detta bättre än den som envist söker kunskap. Hur kan då någon ärlig man tro att hans mediokra kunskap kan överskina uppenbarelse och ersätta prästadömets auktoritet? Vidare, med den kunskap vi ändå har om hur människor kan förvränga sanningen och även fara med ren osanning, hur kan någon enda människa på allvar föreslå att det är säkrare att lyssna på andra människor än på Gud?! Ändå sker det. Och har alltid skett. Vår vän författaren nämnde t.ex. Emma Hale Smith. Det är känt att ett förfalskat brev sändes i Emma's namn till New York-tidningarna efter Joseph Smiths död. Vad som inte är lika känt är att Emma skrev ett uppföljande brev där hon förnekade författarskap till det förfalskade brevet, men detta senare brev fick naturligtvis inte alls samma uppmärksamhet som den sensationella förfalskningen. "OBJEKTIVA FAKTA" PÅVERKAS AV PERSPEKTIVET Jag vill nämna ett annat exempel på hur förment objektiva "historiska fakta" i själva verket bara genom det sätt på vilka de presenteras ger en mycket stark värdeladdning till det sagda. Denna gång handlar det inte om Joseph Smith, men försök att själva förstå vem det handlar om innan jag säger det, det är en person ni alla känner väl till: På ett ställe berättar Justin Martyr i sin Dialogus cum Tryphone, alltså Dialogue with Trypho, hur Judarnas ledare gick omkring och bekämpade vad de såg som fanatiska sekter. "Ni väljer särskilda män för arbetet och sänder ut dem från Jerusalem till alla regioner, där de varnar alla för de Kristnas ateism och slungar alla möjliga obefogade anklagelser mot oss." [Justin Martyr, Dialogus cum Tryphone (Dialogue with Trypho) 17, J.-P. Migne, Patrologiae Cursus Completus ... Series Graeca (Paris: Migne, 1857-66), 6:512-13.] Detta görs officiellt och systematiskt. Man kan få en känsla för vilken desinformation som spreds genom att smyglyssna på ett ögonblick av de lärdes skvaller. "Rabbi Eleazer talade till de lärde (Hakhimim). Sotedas tog med sig magiska konster ut ur Egypten tatuerade på sin kropp! De svarade: 'Han var en dåre, och man kan inte få pålitliga bevis från en dåre. Sotedas son, sa du? Han var Pandera's son!' Rabbi Hisda sade: 'Mannens (moder var) Sateda, och hennes älskare var Pandera; hennes man var Paphos ben Jehuda! Kallades hans mor Sateda? Nej, det var Maria; hon var en hårfrisörska.' I Pumbadetha förklarar de (öknamnet) så här: 'Satath-da, vilket betyder att hon var falsk mot sin man.' [Babylonian Talmud, Shabbath, 104b.] Detta gäller som förstahandsinformation om Jesus. (Referenser tagna från Hugh Nibley's "An Approach to The Book of Mormon", kapitel 27, The Way of the "Intellectuals".) Den vetenskapliga metoden man har använt är ungefär samma som används av den genomsnittlige historiskt källkritiskt granskande undersökaren av Mormonismen. Jag påminner om vår vän författarens ord när han avslutade en tanke med orden, CITAT: "Någon annan slutsats kan man knappast komma fram till om man önskar bedöma de historiska källorna enligt de kritiska metoder som sedan upplysningstiden är allmänt vedertagna inom den historiska forskningen. Myterna om Joseph Smith skiljer sig avsevärt från historiska fakta." SLUT CITAT. VE DE SOM HÅLLA SIG SJÄLVA FÖR KLOKA Skrifterna har en hel del att säga om människors klokskap, som t.ex. myten om den objektiva sanningen och, CITAT, "de kritiska metoder som sedan upplysningstiden är allmänt vedertagna inom den historiska forskningen", SLUT CITAT. "Men se, judarna voro ett styvnackat folk. De föraktade orden i deras enkelhet och dräpte profeterna samt sökte efter det som de icke kunde förstå. För sin blindhets skull, vilken kom sig av att de riktade sina blickar bortom målet, måste de nödvändigtvis falla, ty Gud har tagit sin enkla sanning ifrån dem, och överlämnat mycket till dem, som de icke kunna förstå, emedan de ville hava det så. Emedan de önskade det, har Gud gjort det så, på det att de skulle snubbla." (Jakob 4:14.) "Min själ fröjdar sig nämligen över det som är enkelt, ty på det sättet verkar Herren Gud ibland människobarnen. Ty Herren Gud giver förståndets ljus, och han talar till människor, till deras förstånd, enligt deras språk." (2 Ne. 31:3.) "... skall jag börja utföra ett underbart verk ibland detta folk, ja, förunderligt och underbart, ty deras visas och lärdas visdom skall förgås och deras förståndigas förstånd skall förmörkas" säger Herren i 2 Ne. 27:26. "Ja, mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra vad ont är, men att göra, vad gott är, förstå de ej." (Jer. 4:22.) "Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap." (1 Kor. 1:20.) "Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro." (1 Kor. 1:21.) "Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han ska kunna bliva vis." (1 Kor. 3:18.) Detta skriftställe är intressant. Det sa ju att för att bli visa så måste vi bli dårar -- dårar i världens ögon alltså. Det vill säga, att för att bli visa måste vi förkasta det som människor smickrar varandra med som visdom och lärdom. "Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;" (1 Kor. 3:19.) "så och: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»" (1 Kor. 3:20.) "Ve dem som kalla det onda gott och det goda ont, dem som göra mörker till ljus och ljus till mörker, dem som göra surt till sött och sött till surt!" (Jes. 5:20.) "Ve dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!" (Jes. 5:21.) "O, hur lömsk är icke den ondes plan! O vilken fåfänga, vilka svagheter, vilken dårskap hava icke människor! Om de äro lärda, tro de sig vara visa, och de hörsamma ej Guds råd utan åsidosätta det och tro, att de av sig själva hava kunskap, varför deras visdom är dårskap och gagnar dem ej. De skola förgås." (2 Nephi 9:28.) "Att vara lärd är bra, om man hörsammar Guds råd." (2 Nephi 9:29.) "För den som klappar skall han öppna, men de visa och lärda och de som äro uppblåsta över sin lärdom, sin visdom och sina rikedomar äro de, som han föraktar. Om de icke bortkasta allt detta och anse sig för dårar inför Gud samt komma i allra största ödmjukhet, skall han ej öppna för dem." (2 Nephi 9:42.) "Men det som tillhör de visa och kloka skall varda dolt för dem evinnerligen, ja, den lycksalighet, som är beredd för de heliga." (2 Nephi 9:43.) "... som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda, såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till fördärv." (2 Petr. 3:16.) "... Se, I haven skrifterna framför eder. Om I förvrängen dem, bliver det till edert eget fördärv." (Alma 13:20.) "Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas." (2 Petr. 1:20.) "Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade, vad som gavs dem från Gud." (2 Petr. 1:21.) DET SOM ANSES RELEVANT STYR PERSPEKTIVET -- ELLER TVÄRTOM Vi färgas alltså alla av det perspektiv vi har, färgen på våra glasögon alltså. Från mitt perspektiv kan det tyckas märkligt att en person som kritiserar vår kyrka därför att det finns historiskt källmaterial som talar ofördelaktigt om Joseph Smiths karaktär och egenskaper inte samtidigt kritiserar alla andra kristna kyrkor därför att det finns historiskt källmaterial som talar ofördelaktigt om Jesus Kristus. Men detta är mitt perspektiv. Ur kritikerns perspektiv är inte det material som kritiserar Kristus "relevant" i samman- hanget! Alltså, genom att själv bestämma sig för vad som är "relevant" eller inte "relevant" så kan man därmed styra själva perspektivet. Att genomskåda detta är långtifrån trivialt. Men jag tror att det är väldigt bra om vi kan genomskåda och förklara dessa skillnader i perspektiv och paradigm för de undersökare eller nya medlemmar som blivit förvirrade efter att ha lyssnat eller läst material från "dem som äro visa i sina egna ögon och hålla sig själva för kloka!" (Jes. 5:21.) Det finns många fler olika perspektiv än de jag nu har skissat. Men liknande resonemang kan tillämpas för att förstå dem. Mormons bok ger nycklarna i bland annat historierna om "Sherem", "Alma", "Nehor", "Amlici", "Korihor" och "Gadianton", dessa ambitiösa unga intellektuella män som vid olika tidpunkter i den Nephitiska historien tyckte att de var speciellt "vetenskapliga" i sitt förhållningssätt till religionen. GUDS RIKE ÄR HÄR Guds rike är Här. Vi är innevånare i det största kungariket på jorden -- ett kungadöme som inte styrs genom människors visdom utan av Herren Jesus Kristus. Dess närvaro är verklig. Dess öde är säkert. Detta är det kungarike om vilket profeten Daniel talade -- som vore det en sten som skulle lösrivas från berget icke genom människohänder och rulla fram och uppfylla jorden. (Se Daniel 2:34-35.) (Från Ensign Jan 1994 First Presidency Message, "Pillars of Truth".) Jag vill avsluta med ett kort vittnesbörd att jag har fått så många bevis på att Kristus leder detta verk att jag kan säga att jag vet att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är den sanna och återupprättade kyrkan, den enda sanna kyrkan, och att vi i dag har en Herrens profet här på jorden. Jag älskar detta verk och allt kyrkan representerar. Jag älskar min Fader i Himmelen, jag älskar min äldre broder, Kristus, som har offrat sig för mig och för Dig och alla människor och jag älskar min hustru och mina barn. I Jesu Kristi Namn. Amen. Ett PS till dig som läser detta på webben: Om du undrar över hur Hugh Nibley definierar ett mer användbart paradigm i sin bok sänder jag gärna något axplock i privat epost. Skriv då till Leif Erlingsson <leif@lege.com> och fråga efter detta. Referera till denna URL så jag vet vad det handlar om!
Copyleft © 1999 Leif Erlingsson
Updaterad 17 oktober 1999