Syskon, ämnet är omvändelse. Vi har hört Lena Stenborg tala om omvändelse redan, så det kan kännas som att det som behöver sägas redan är sagt. Trots det ska jag försöka dela med mig av några tankar. Var och en av oss är på resa -- resa genom vårt livsöde, ett livsöde som vi är med och skapar. Våra respektive resor är väldigt olika. Vi har kommit hit till jorden för att det finns saker vi behöver lära oss som vi inte kan lära på något annat sätt än genom att få en kropp och genom personliga erfarenheter uppleva alla de prövningar och frestelser som det är naturligt att utsättas för i denna värld. Vi har profeter och ledare som lär oss eviga principer och de bud vi måste följa för att bli helade. Andligt helade. Men vi är alla olika. Och vi befinner oss på olika ställen på vår väg, vid olika stationer. Några av oss har kommit mycket långt på sina individuella resor, och kan med tillförsikt se fram emot Frälsarens ankomst. Andra har för en tid stannat till vid en eller annan stötesten. Denna stötesten kan vara en "synd" i betydelsen att det är något som bryter mot buden, men det kan även vara något vi måste komma över i vår andliga utveckling för att kunna gå vidare, eller det kan vara en andlig sjukdom -- det är väldigt vanligt, och det finns inget som tyder på att kyrkans medlemmar skulle vara befriade från den sortens prövningar. För några är det -- förhoppningsvis inte under hela resan, eller alltså hela livet -- en oerhörd självövervinnelse att alls komma upp ur sängen. Andra har aldrig haft sådana svårigheter, och kan inte alls leva sig in i en medsyster eller medbroder med dessa svårigheter, utan säger klämkäckt: "Upp å hoppa -- livet e en fest!". Sådant är närmast nedbrytande att höra för den som mår pest. Som ett folk befinner vi oss också på ett visst ställe på vår gemensamma resa. Därför har Herren ännu ej givit oss helt fullkomliga lagar, eftersom vi som ett folk inte skulle kunna ta emot dem i deras fullkomliga fullhet. Som ett folk kan vi endast ta emot lite här och lite där, lite i dag och lite i morgon, lite mer nästa vecka och ännu lite mer nästa år. (Discourses of Brigham Young, p. 4) Liksom det för oss Heliga -- som ett folk -- det finns förbättringar och principer vi ännu ej visat oss redo att ta emot av Herren, så är det naturligtvis likadant för oss som individer. Inte alla av oss har kunnat ta emot samtliga de principer vi har undervisats om. De flesta av oss har förmodligen inte haft några större svårigheter med flertalet av de principer vi har undervisats om, medan nästan alla av oss haft stora svårigheter med antingen någon evangelieprincip eller eller med något inom oss själva som stoppat upp oss på vår resa, hindrat eller kanske fortfarande hindrar oss i vår utveckling. Om det är så för oss, då är det kanske inte alltid så roligt att höra att det "bara är att leva efter evangeliet så ordnar allt sig". Men jag ska inte dölja faran med att stanna upp -- samtidigt som det kan vara nödvändigt för just dig att bearbeta en viss fråga extra mycket, något som hindrar just dig i just din utveckling, istället för att leva på ytan, att bara tro att du lämnat det bakom dig utan att verkligen ha gjort det -- det finns en fara med att stanna upp, nämligen om vi inte gör någon klok och vis förbättring på varje liten princip vi mottager så kommer vi att hamna i skuggan, och det ljus Herren uppenbarar kommer att te sig som mörker för oss, och Himmelriket kommer att resa vidare och lämna oss famlande. Om vi verkligen vill ta till oss fullheten av den kunskap Herren väljer att uppenbara, bit för bit till jordens invånare, så måste vi förbättra oss på varje punkt vartefter de uppenbaras. (Discourses of Brigham Young, p. 4) Jag har i mitt tal valt att beröra just detta att det trots den stora fara det otvivelaktigt innebär, de flesta om inte alla av oss har eller har haft något inom oss som stoppat upp oss på vår resa, något vi måste "få ut igenom systemet" så att säga, innan vi kan gå vidare. Jag vill säga detta i klartext, för ibland kan man när man sitter och lyssnar på talen här i kyrkan få uppfattningen att allt är så bra så bra, och det är så enkelt att bli fullkomlig, "det är bara att göra precis som kyrkan lär, så blir allt så bra". Jag vet att det inte är vad kyrkans ledare eller profeterna vill säga, men ibland kan man som besökare på kyrkans möten få känslan att det är så vi medlemmar säger -- lite snusförnuftigt, lite besservisser-aktigt. Om jag verkligen hade trott att detta var kyrkans budskap hade jag naturligtvis inte varit medlem i dag, nästan 10 år efter mitt dop den 31 augusti 1988 här i Gubbängen. Ja, det stämmer, det är 10 år sedan i år. Men vad jag ville säga var att principerna är enkla -- det är i princip jätteenkelt att leva efter evangeliet, "gör bara som kyrkans ledare säger, så blir allt bra". Men vi människor är nu faktiskt människor -- med *olika* svårigheter. För en är det det den här principen, för en annan den där. För någon är det väldigt jobbigt att det finns andra som talar om vad som är rätt -- för det tycker denna medmänniska att hon vet bättre själv. Det är faktiskt jättesvårt att leva efter evangeliet. Inte för att evangeliet är svårt, utan för att vi människor faktiskt har sänts hit just för att det var något vi hade det svårt med, som vi skulle bearbeta när vi kom hit. Om nu Vår Himmelske Fader inte velat att vi skulle ha haft tillfälle att verkligen ta itu med våra respektive svårigheter, så skulle han naturligtvis inte ha sänt oss hit till jorden. Omvänd dig omedelbart från allt som du utan att någonsin behöva se tillbaka på kan lämna. För någon innebär detta att vid dopet och allt därefter avstå tobak, kaffe, öl, vin och andra starka drycker, och att aldrig behöva bekymra sig mer om detta, då det inte var något hon eller han hade med sig på sin mission hit till jorden. Men efter att du har omvänt dig från allt det du kan omvända dig ifrån, överlämna resten åt Herren! __________________________________________________________________________ Äldste Richard G Scott i de tolv apostlarnas kvorum höll på den 164:e helårskonferensen ett i mitt tycke mycket minnesvärt tal: "Att bli helad". I talet beskriver han hur man tar alla till buds stående medel i anspråk för att bli helad. Andligt helad. Jag skulle vilja stryka under och påminna om några saker från detta tal: o Herrens läkedom kan innebära att bli botad, eller att få sina bördor lättade, eller också att komma till insikt om att det är värt att tålmodigt uthärda till änden. o Vi bör inse att en del svårigheter i livet inte kommer att bli lösta här på jorden. Paulus vädjade tre gånger om att "törntaggen i hans kött" skulle borttagas. Herren svarade helt enkelt: "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." o När du känner att du inte kan göra mer, lägg då tills vidare dina prövningar vid hans fötter. "Jag vill ... lätta bördorna på edra skuldror, så att I ej ens skolen känna dem ... att I mån veta ... att jag Herren Gud, besöker mitt folk i deras lidanden. ... Ja, Herren styrkte dem, så att de kunde bära upp sina bördor med lätthet, och de _underkastade sig glada och med tålamod allt vad Herren ville_." (Mosiah 24:12, 14-15.) o Genom att "glada och med tålamod" underkasta oss alla hans bud får vi lära oss dyrbara, om än svåra, lärdomar och eviga sanningar som skänker välsignelse. o Säg inte: "Ingen förstår mig, jag kan inte klara av det eller få den hjälp jag behöver." Sådana kommentarer är självförgörande. Ingen kan hjälpa dig utan tro och ansträngningar från din sida. o Som skrifterna upprepade gånger försäkrar, får du hjälp när du utövar tro på Jesus Kristus. Tro på Kristus innebär att vi förtröstar på honom, vi litar på hans lärdomar. Detta leder till hopp, och hopp ger kärlek, Kristi rena kärlek. o Du kan få tillgång till Frälsarens hjälp på olika sätt. Det mest direkta och ofta mest kraftfulla sättet är genom ödmjuka, tillitsfulla böner till din Fader i himlen, vilka besvaras genom den Helige Anden till din ande. Ändå kan det vara svårt ibland att börja söka efter denna hjälp, och svårt att erkänna den medan vi lär oss att be med tro. Om det är så, börja med något annat. Lita på någon som står dig nära. När du lärt dig detta kommer förtroendet att utsträckas till Gud och hans helande kraft. Börja med en vän eller en biskop som förstår frälsarens undervisning. Ofta har de själva blivit helade genom att tillämpa sanningen med tro på Återlösaren. De kan visa hur det går till. Eller börja med att läsa, begrunda och tillämpa lärdomarna i skrifterna. De är en mycket mäktig källa att hämta hjälp ifrån. o Herren förväntar att du använder alla tillgängliga resurser, däribland professionell hjälp när detta är på sin plats, och sedan uppväger han det som fattas, i enlighet med sin vilja. o "Bären varandras bördor; så uppfyllen I Kristi lag." (Gal. 2:3.) Gud ser oss verkligen, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom en annan människa som han uppfyller våra behov. Därför är det av vital betydelse att vi tjänar varandra. o Oavsett vad svårigheterna beror på eller vad du börjar med för att få lindring -- en utbildad terapeut, läkare, prästadömsledare, vän, intresserad förälder eller god vän -- det spelar ingen roll hur du börjar, kommer dessa lösningar aldrig att ge ett fullständigt svar. Den slutliga läkedomen kommer genom tro på Jesus Kristus och hans lärdomar, med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande samt lydnad till hans bud. o Lär dig att förlåta, även om det kan vara fruktansvärt svårt, det kommer att befria dig och öppna vägen till ett nytt liv. o I korthet -- gör det du kan göra med ett steg i taget. Försök att förstå helandets principer genom skrifterna och genom bön. Hjälp andra. Förlåt dem. Underkasta dig glad och med tålamod allt vad Herren vill. Framför allt, utöva tro på Jesus Kristus. Någon har sagt, och detta kommer inte från Äldste Scotts tal, att sättet att äta en elefant är: En tugga i taget. Och det är på samma sätt vi måste ta tag i vår personliga utveckling och omvändelse, som Äldste Scott sade; ett steg i taget. Vi orkar inte att göra allt på en gång. __________________________________________________________________________ Här skulle jag ha kunnat sluta mitt tal, men efterssom det finns mycket tid kvar ska jag använda resten av tiden åt ett annat tal från samma generalkonferens. __________________________________________________________________________ Något efter Äldste Scotts tal talade Äldste Malcom S Jeppsen i de sjuttios kvorum på temat: "Ett gudomligt recept för andlig läkedom". Äldste Malcom S Jeppsen har i hela sitt verksamma liv varit läkare, och från detta perspektiv ger han oss några tänkvärda tankar: o Läkare botar inte patienter. o Jag lärde mig tidigt när jag praktiserade som läkare att vår himmelske Fader redan hade sörjt för den slutliga läkningsprocessen för en sjuk eller skadad kropp. Jag lärde mig också att en patients inställning har mycket med läkningen att göra. De som litar på vår himmelske Fader och utövar tro på prästadömet till- frisknar ofta snabbare. o Den enda som kan ge läkedom åt en sjuk själ är den Store Läkaren själv, vår Fader i himlen, genom sin Son, Jesus Kristus. Jesus lovade dem som kommer till honom med hjärtats fulla uppsåt och omvänder sig: "Jag skall hela dem" (3 Ne 18:32). Kyrkan kan inte bota, prästadömsledarna kan inte bota, endast en allsmäktig Gud kan åstadkomma underverket och ge andlig läkedom. o Den första ingrediensen i det gudomliga receptet för andlig läkedom är ett erkännande av orsaken till den andliga sjukdomen. Vi kallar detta moment för diagnos när det är fråga om att hela kroppen, och den ställs genom att noggrant granska personens liv och genom en läkarundersökning. I det andliga helandet kallas det att bekänna. o Den andra ingrediensen är djup ånger och samvetskval för de fel vi måhända finner. o En tredje ingrediens är att be dem om förlåtelse som har drabbats av överträdelsen. o Den fjärde ingrediensen: Synden måste överges helt och hållet. o Den femte ingrediensen: Alla Guds bud måste uppfyllas. o För det sjätte måste man vädja till Herren om barm- härtighet, styrka och förlåtelse tills man erhåller en "samvetsfrid" (Mosiah 4:3) genom den Helige Anden. Detta är kärnan i Herren Jesu Kristi försoning. o Den sista ingrediensen, nummer sju: Det måste finnas trofasthet och tjänande under resten av personens liv. Dessa sju ingredienser ger oss receptet på andlig läkedom och tillåter oss att komma till Herren med "hjärtats fulla föresats" (L&F 17:1). o Gör en fullständig omvändelse. o Alla andliga sjukdomar kan botas genom Jesu Kristi försoning. Om vi bara vill använda oss av de gudagivna ingredienser som kan ge oss en sådan läkedom, kommer det att ske. Hans recept är det enda botemedlet som ger frid, lycka och vila för själen. __________________________________________________________________________ Men jag skulle åter vilja påminna om vad Äldste Scott sade om att man ibland behöver professionell hjälp och att det ibland kan vara nödvändigt att börja med att tala med en vän, prästadömsledare eller biskop först för att därigenom få tillit så man senare kan söka hjälp i bön, från Store Läkaren själv, vår Fader i himlen, genom sin Son, Jesus Kristus. __________________________________________________________________________ Syskon, jag vet att detta verk är av Gud, och att denne Gud inte bara är Gud, utan dessutom en kärleksfull och god Gud som vill mitt och ditt bästa. Jag vet att han älskar mig trots mina brister. Jag vet genom Den Helige Andens vittnesbörd att Gud sänt sin enfödde son, Jesus Kristus, världens, min och din frälsare, till jorden för att rädda mig och dig, om vi tar emot honom. Jag skäms ibland för att han får lida så mycket för min skull -- tills jag inser att han gör det jag inte kan själv -- då känner jag bara tacksamhet och hoppas att jag skulle göra samma sak om rollerna var ombytta. Jag är tacksam för att jag har lärt mig att ta emot hjälp. I Jesu Kristi Namn. Amen. Söndagen den 15 mars 1998 Leif Erlingsson __________________________________________________________________ Några små stycken och tillägg i ovanstående text är rekonstruerade efteråt från minnet, så nära som jag kunnat komma de ord jag faktiskt använde inför församlingen i Gubbängen denna söndag. Om det finns skillnader i texten ovan och det som sades är dessa mycket små och mycket få. Leif Erlingsson Sun Mar 15 20:29:06 MET 1998 __________________________________________________________________ UTANFÖR TALET -- MEN I SAMMA KONFERENSNUMMER, OM BARNUPPFOSTRAN: __________________________________________________________________________ Direkt efter Äldste Malcom S Jeppsens tal talade Äldste Boyd K Packer i de tolv apostlarnas kvorum på temat: "Fadern och familjen". I sitt tal sade han speciellt en sak, som rör barnuppfostran: o Ni skall helga, till och med uppoffra er själva för att fostra barnen i ljus och sanning. Detta kräver fullkomlig moralisk trohet till hustrun och att ni aldrig ger henne skäl att betvivla er trohet. Det får aldrig förekomma dominans eller ovärdigt beteende i det ömma, intima förhållandet mellan man och hustru. __________________________________________________________________________ Biskop Robert D Hales, presiderande biskop, gav oss i sitt tal på temat "Hur kommer våra barn att minnas oss" under kyrkans 163:e halvårskonferens en hel del klokskaper om barnuppfostran: o Nu ställer jag mig själv frågan: "Hur kommer mina barn att minnas mig?" Hur kommer era barn att minnas er? o Ingen förälder på jorden är fullkomlig. Faktum är att barn är mycket förstående när de känner och märker att föräldrar verkligen bryr sig om och försöker vara så bra de kan. o Det hjälper barn att se att goda föräldrar kan ha olika åsikter, och att dessa olikheter kan klaras upp utan att man slår, skriker eller kastar saker. De behöver se och känna ett lugnt umgänge med respekt för varandras åsikter, så att de själva vet hur de skall arbeta sig igenom svårigheterna i sitt eget liv. o "Åter, om det i Sion eller någon av dess organiserade stavar finnas föräldrar, som hava barn och icke lära dessa att vid åtta års ålder förstå läran om omvändelse, tro på Kristus, den levande Gudens Son, dopet och den Helige Andens gåva genom händers påläggning, så skall synden vila på föräldrarnas huvuden" ... "De skola även lära sina barn att bedja och att vandra uppriktigt för Herren" (L&F 68:25,28). o Barn som lär sig be, och som ber tillsammans med sina föräldrar, kommer med större sannolikhet att be när de blir äldre. De barn, som när de är små blir undervisade om att älska Gud och tro på att han lever, fortsätter ofta sin andliga utveckling och kärleken hos dem tilltar efterhand som de mognar. o Fortsätt älska och bry oss om de barn som trots kärleksfull uppfostran utövar sin fria vilja fel. (Fri sammanfattning av Biskop Hales formulering.) o Om det exempel vi fått av våra föräldrar inte är gott, är det vårt ansvar att bryta kretsloppet. o När enskilda koncentrerar sig på sina egna själviska intressen, går de miste om möjligheter att lyssna, förstå och beakta den andre personens känslor eller behov. President Benson har varnat oss: "Vi måste vara mer kristuslika i vårt uppförande än vad som är fallet i världen. Vi bör vara lika barmhärtiga och hänsynsfulla mot våra nära och kära som Kristus är emot oss. Han är vänlig och kärleksfull och har tålamod med var och en av oss. Bör vi inte besvara den kärleken genom att uppträda på samma sätt mot våra hustrur och barn? 'Vad slags män bör vi då icke vara!' Och ni minns att Herrens svar då lydde: 'Sannerligen säger jag eder: _Sådana som jag är_' (3 Nephi 27:27)" (Nord- stjärnan, april 1984, s 82). o Ingen makt, intet inflytande kan eller bör göra sig gällande i kraft av prästadömet utom genom överbevis- ning, långmodighet, mildhet, saktmod och oskrymtad kärlek" (L&F 121:41). o Jesus kunde fullborda sin uppgift som Återlösare på jorden tack vare sin Faders kunskap, föredöme och kärlek. Må var och en av oss på samma sätt, som föräldrar och särskilt som bröder i prästadömet, genom vårt föredöme, vår kärlek och omsorg, bli ihågkomna av våra barn för att ha egenskaper som vår himmelske Fader och vår Frälsare har, så att vi kan uthärda till änden och en dag återvända med våra familjer till deras celestiala närhet, ber jag om i Jesu Kristi namn, amen. Omedelbart efter Biskop Robert D Hales tal talade Äldste Joe J Christensen i de sjuttios presidentskap på temat: "Att fostra barn i en förorenad miljö". I sitt tal nämnde han bl a: o För det första: _Var inte rädda för att fastslå tydliga moraliska normer och riktlinjer_. Säg nej när det behövs. Dr John Rosemond gav oss rådet: "Ge regelbundet era barn en daglig dos av vitamin N. Detta väsentliga näringsämne består helt enkelt av det mest karaktärsuppbyggande ordet i språket: Nej... Tyvärr lider många, kanske rent av de flesta, barn i dag av vitamin N-brist. De har skämts bort av välmenande föräldrar, som gett dem alldeles för mycket av vad de vill ha och alldeles för litet av vad de verkligen behöver." (John K Rosemond, _John Rosemonds Six-Point Plan for Raising Happy, Healthy Children_, Kansas City, Missouri: Andrews & McMeel, 1989, s 114). o För det andra: _Lär era barn arbeta och ta ansvar._ President Spencer W Kimball sade angående detta ämne: "Den lättjefulla generationen! Ingenting att göra timme in och timme ut varje dag ... Vi vill att ni föräldrar skall sätta era barn i arbete ... 'Vad kan vi göra?' frågar de. Gå och handla, arbeta på sjukhuset, hjälpa grannarna och kyrkans vaktmästare, diska, dammsug golven, bädda sängarna, laga maten, lär er att sy. Läs goda böcker ... städa huset, stryk era kläder, kratta löv, skotta snö, sälj tidningar ..." Sedan säger han: "Lagstiftarna har i sitt överdrivna nit att skydda barnen lagstiftat så att pendeln har svängt för långt åt andra hållet. Men ingen lag förhindrar de flesta arbetsuppgifter jag föreslagit här ... och föräldrarna kan ge barnen arbete" (_The Teachings of Spencer W Kimball_, utgiven av Edward L Kimball, Salt Lake City: Bookcraft, 1982, s 360-61). o För det tredje: _Skapa en miljö i familjen som tillåter andliga erfarenheter._ Till exempel: * Kom ihåg familjebönen varje dag. * Ha hemafton _varje vecka_ utan undantag. * Läs skrifterna tillsammans i familjen. o För det fjärde: _Följ profeternas råd_. Lyssna till deras budskap på denna konferens och läs på nytt deras råd till oss från tidigare tillfällen. Om era vanor som enskilda och som familj inte överensstämmer med de råd ni fått, gör då vissa förändringar för familjens egen skull. President Harold B Lee har sagt: "Vi måste lära oss att lyssna till de ord och befallningar Herren ger oss genom sina profeter ... 'ty hans ord skolen I taga emot som från min egen mun, i allt tålamod och tro' (L&F 21:5)." Han fortsatte: "En del kräver tålamod och tro. Ni kanske inte tycker om det som kommer från kyrkans auktoriteter. Det kanske motsäger era politiska åsikter. Det kanske motsäger er sociala övertygelse. Det kanske kolliderar med något i ert sällskapsliv ... Er och vår trygghet beror på om vi följer dem som Herren satt att presidera över hans kyrka" (_Conference Report_, oct 1970, s 132-153). Ur min personliga synvinkel, säger Äldste Joe J Christensen, undrar jag vad det är värt att ha levande profeter, om vi inte lyssnar till deras råd?
Copyleft © 1999 Leif Erlingsson
Updaterad 7 mars 1999